Då var det dax igen.

Så underbart roligt att vara här igen, gravid och lyckligare än på länge. Självklart oroar jag mig för missfall, men inte så mycket som jag trodde jag skulle göra. När jag fick MF i höstas så kände jag snabbt att jag var tvungen att fokucera frammåt, inte älta det som hänt även om det tog oss hårt. Intalade mig själv att nåt var fel på fostret, det är naturens gång mm mm. Hoppas bara att moder natur har bättre avsikter denna gång...