Confessions...typ

Va hos bm förra veckan då jag fick reda på att jag tack vare vissa mediciner jag äter ska göra en organscreening vid rul runt v. 18 och tillväxtkontroller mot slutet av grav. Detta tack vare Tegretol och Suboxone vilket alla vetat om att jag stått på redan innan jag blev gravid. Så jag kollade i FASS på suboxone, å där står d att om man blir gravid under behandling me Suboxone ska man omedelbart byta till praparat med enbart buprenorfin. Det enda jag har hört av min läkare är att jag behöver gå ner i dos under de tre sista månaderna, men jag tog upp vad jag läst i FASS, å nu ska jag helt plötsligt byta medicin. Vilket iofs känns skönt för min del. Men jag undrar varför jag inte fått byta me en gång, å förtroendet för min läkare e inter såå högt nu...tyvärr. Läste mej oxå till i FASS att jag inte kommer kunna amma pga av medicinen, vilket läkaren sagt till mej att visst kan jag amma, buprenorfin går inte över i modersmjölk...Vet han överhuvudtaget va han pratar om?? D känns inte så... Känns jättetråkigt att inte kunna amma mitt barn, men kan inte sluta me min medicin då följderna av d skulle kunna bli mkt värre för både mej å barn än vad d innebär för barnet att bli uppväxt på modersmjölkersättning...faktiskt.. Men kan redan nu höra alla kommentarer i den allmäna amningshysterin som råder...Usch...jobbiiigt! :( För övrigt så rullar allt på å pappan till bebis börjar lugna sej å verkar ha förlikat sej me tanken på att bli pappa igen. Jag förstår att han å många andra här i byn ser negativt på att jag blivit gravid, å jag kan bara föreställa mej hur snacket kommer gå... Men me tanka på min bakgrund å att jag har ett barn som inte bor hos mej utan bor hos min mamma så e d inte konstigt alls...Men alla e väl värda en andra chans? Å varför hyckla? Ja, jag har missbrukat större delen av mitt liv...Ja, jag har lyckats "knarka bort" mitt första barn... Men jag vet att jag kan klara d här...Nu vet jag va d innebär att skaffa barn, jag tog steget mot drogfrihet innan jag blev gravid å inte för att jag blev d som me Iggy.. Mitt liv e mycket mera ordnat nu å jag vet att jag kan om jag vill... Kontakten mellan mej å Iggy blir bara bättre å bättre å jag har alltid hållt kontakten me honom på nåt sätt även när jag vart nere i skiten. Å man kan säga att från den stunden jag fick reda på att jag va gravid me Iggy har jag kämpat för att bli ren. ALLA föräldrar ÄLSKAR sina barn. Ingen kan säga att den ene älskar mer än nån annan...Man ska inte döma en person innan man gått en vecka i dennes skor...Tyvärr e många allt för snabba att döma andra..:( Men ser ingen anledning att mörka å hyckla..Jag e den jag e, varken mer lr mindre värd än nån annan...Så ni får ta mej som jag är... Lycka till Alla mammorå pappor där ute! <3