Chock.

Tänk att döden inte blir mer förståelig eller hanterbar, trots att man blir äldre? Åtminstone är det så för mig. Nyss blev jag kontaktad av mitt ex syster, som berättade att J är död. Jag kan fortfarande inte fatta det - har upprepat det för mig själv hundra gånger känns det som, men det hjälper inte. Han är död. Den person jag bodde tillsammans med i flera år, han som jag kände utan och innan, finns inte mer. Hans nummer finns kvar i min telefon, men om jag ringer kommer han inte svara. Det känns så sjukt - det är två och ett halvt år sedan vi gick åt varsitt håll, och jag har numera en fantastisk son och är lyckligare än jag någonsin varit... och J är död.

Har hållt om Alex extra mycket sedan det beskedet, kan inte låta bli att känna mig så lyckligt lottad som har honom. Varje sekund med min son är värdefull.