Cancer eller?

Denna dag är allt annat än positiv.. Vart hos läkaren i förmiddags. pga av snön och alla härliga medtrafikanter kom jag 20 minuter för sent. Läkaren stod och klämde mig på brösten i vad som kändes vara en evighet. Jag HATAR när folk tittar på min kropp. Inte ens min pojkvän får se mina bröst nu efter förlossningen pga alla bristningar. Ja, det var jobbigt. Jag har alltid haft "knölar" i brösten ända sen som började växa men läkaren prata något om att det var för amningen. Verkligen jättesvårt att höra vad hon sa för hon bröt mellan typ ryska- svenska nånting. Det gör inte saken lättare. Hon frågade en massa om vi hade bröstcancer i släkten- men det tror jag inte. Isåfall väldigt långt tillbaka. Jag fick en remiss till sjukhuset och mamografin där dom kan göra ultraljud och TA PROVER MED NÅL. Jag HATAR nålar över allting i hela världen. Jag fick kämpa för att inte börja gråta när hon prata på och gestikulerade om nålar och proverna. Fy faan. Om någon kommer in med en nål när jag är i rummet får jag total panik. Då finns det bara en sak som gäller och det är att ta sig ut ur rummet fortast möjligt. I en sådan situation blir jag rädd för mig själv. Tänk om dom ska sticka in en nål i mitt bröst?! Hur fasen ska jag klara det? Jag klarar inte ens blodprov. MEN den knölen jag gick dit för kom upp ett tag innan min son föddes.. Hon trodde inte det var bröstcancer eftersom den inte fanns där innan graviditeten. Men som hon också sa, man ska aldrig vara säker. Så här sitter jag med ett illamående i maggropen och panikkänslan bakom hörnet. Jag vill åka dit idag! Få allting överstökat. Få svaret svart på vitt. OM det är en mjölkkapsel som spökar måste dom tömma den med en sån där enorm spruta.. jag kommer få spader!

Vad gör jag om det är cancer? Tänk om den är elakartad? Tänk om dom vill operera bort knölen med lokalbedövning? Jag får panik bara jag tänker på det. Tänk om dom behöver skära bort hela bröstet? Jag vill inte ha silicon bröst. Men som en del gnäll-kärringar kommer hävda sig "VAd spelar ett bröst för roll om du får behålla livet?" Ur det perspektivet så är ett bröst ganka ovärt. Men får jag välja vill jag leva ett lyckligt liv med båda mina bröst!

Å jävla fan. Tänk om jag dör då? Då får min sons pappa och hans förbannade jävla psyk-fall till fruntimmer vårdnaden om min son. Han som inte ville ha honom, han som gav mig en predikan om abort i över en timme när jag berättade, han som inte ens har sett sin son fastän sonen snart är 4 månader. Han har inte ens ringt och hört hur det är med honom. På fyra månader har han ringt två gånger- för att fråga hur vi ska göra med faderskapet och hur vi ska göra nu när det visade sig att han faktiskt är pappa och jag inte är liten hora som han så vackert har snackat runt om. Han ska faaan aldrig få vårdnaden om min son! Min son ska inte växa upp i ett hem och få höra dagliga doser med skitsnack om mig- hans biologiska mamma. Om jag är döende, så är det sista jag ska göra att se till att min son får bo hos min mamma!

Jag vill bara veta.....

Lägenheten vi tittade på igår var iallafall superfin. Det lutar åt att vi tar den, eller rättare sagt. Han vill och jag också, men jag är ff lite skeptisk mot att flytta så långt ifrån min mamma. Jag har blivit sjukt mammig sedan jag fick barn. Jag tar nog igen min mammighets tid nu från när jag var mindre- mindre och mindre. Tonnåring och hade ett klassiskt "Hata morsan" ryck under- och efter hennes och pappas skilsmässa.

Oj, det blev långt. Tusen snurrande tankar.

Hoppas ni får en bra dag där ute =)

/ Super-morsan