Bryta ihop

I februari sa jag upp kontakten med mamma och min styvfar efter ett liv med deras idioti. Detta har såklart tagit hårt på mig, det ær ku min mamma. Men det har på flera sætt kænnts skønt att inte ha med dom att gøra alls. Dom har gjort såååå många dumma saker som jag aldrig kommer førlåta. Den senaste hændelsen tog det stopp. Sinnessjukt. Men igår, ringde det hemifrån. Førsta gången svarade jag inte før jag visste inte om det var mamma eller någon av mina syskon. Mamma har hittils inte førsøkt kontakta mig. Men min styvfar ringde en gång men tror han ringde fel till mig.. Jag la bara på. Men andra gången det ringde hemifrån igår så tog jag telefonen før jag trodde det var min liklasyster. Men det var min mamma... Efter jag sagt "hallå?" Svarade hon "ja men hej" helt som vanligt. Jag la på med en gång, fick panik och brøt ihop. Mannen fattade vad som hæn och va dær och kramade mig på nolltid.. Jag slutade inte gråta på længe och lommer få koncentrera mig før att inte børja igen! Allt som hænt i det siata (jag berættade om min uppvæxt før min pappa som heller inte tog de så bra.) men jag berættade inte det værsta. Då hade han aldrigkontrollerst sig, åkt 100 mil och antaglgen slagit ihjæl personen i fråga. Vilket han hade førtjænat.... Men pappa hade aldrig kunnat hantera att høra. Han blev krossad av det "lilla" jag berættade. Nu ær det bara ca 4 veckor kvar till det ær dags att føda och jag har inte tænkt att berætta før dom nær jag har føtt. Kommer ringa mina två småsyskon och berætta men jag vill inte ha med mamma och hennes sambo att gøra. Kan ni tænka er att behøva sæga upp kontakten med sin egen mamma? Tænk att som mamma gøra sitt eget barn så illa att barnet inte vill ha med mamman att gøra? Nu nær jag sjælv ær mamma ser jag annorlunda på allt och jag vet att jag gjorde rætt.. Men det ær inte enkelt.. Det ær min "mamma"..