Bröstböld + Akutoperation
Leli84 · 2012-12-16 · 676 visningar
Känsliga läsare varnas! Mycket äckligt!
I måndags åkte jag in till amningsmottagningen efter att på natten haft lätt feber. Hade då haft en röd hård svullnad på bröstet i 2-3 veckor, men speciellt ont hade det inte gjort. På amningsmottagningen fick de pilla bäst de ville. Det gjorde ju inte ont. Då vart jag feberfri och lätt förhöjt CRP. Fick ändå pencillin och fick lova att ringa om det blev värre och annars skulle vi höras under fredagen. Jag fick då känslan av att det inte vart så stor grej och det nästan vart onödligt av mig att jag kommit dit.
Natten till tisdagen stack febern högt och vart mycket dåsig hela tisdagen, men ville ge pencillinet en chans. Tänkte att det nog inte vart så farligt. Onsdagen kändes det under dagen lite bättre men på kvällen började det göra sjukt ont. Runt 18-tiden började jag få småblåsor på knölen på bröstet. Under senkvällen låg jag i min säng oförmögen att få stopp på tårarna för det gjorde sååååååå ont. Kunde inte röra mig för smärtan. Blårorna blev till blåsa och ökade allt mer i storlek. Men akut? Det är en definitionsfråga så ville ändå vänta att ringa till amningsmottagningen när de öppna på morgonen. Vid 2-tiden tog jag tillslut alvedon och sedan somnade jag ett par timmar. På morgonen hade jag en stor blåsa ca 5 cm bred och 7 cm lång och i botten ca 5 mm djup. Denna vart gul av var. När amningsmottagningen öppnade ringde jag dit och fick komma in till 10. Hon ställde inte många frågor i telefonen.
När jag kom till sjukhuset fick jag vänta lite, men när bm sedan såg hur det såg ut (då hade blåsan ökat än mer och även hunnit spricka) la hon mig på sängen och kalla omgående på läkaren. Han gjorde 2 halvtappra försök att med tjockare nål punktera bölden. Men även att jag låg ner hoppade jag bort från honom av smärta och skrek och tårarna flöda. Blev ganska snabbt beslutat av jag akut skulle få opereras under narkos nere på operation. Under tiden la de in mig på avdelningen. Väl där fick jag enkelrum så att jag skulle kunna ha liten hos mig. En annan läkare tog en massa prover och även ultraljud gjordes på bröstet. 7 cm djup och 6 cm bred vart varbölden i bröstet på mig. Sedan började en lång lång väntan. Först hette det att jag skulle få komma ner på op kl 15, sedan sköts detta allt eftersom tiden gick. Under tiden fick jag dropp på dropp på dropp då jag inte fick äta. Varet ur bröstet fortsatte hela tiden att själv tömma sig. Självtömningen betyder att det nått sin kulme och kroppen själv börjat läka, men operationen är ett sätt att skynda på läkningsprocessen, samt att de vart rädda att inte allt skulle tömmas och att det då skulle bli mycket långdraget. Stundvis kände jag hur varet riktigt pulserade ut ur mig. Har aldrig i hela mitt liv sätt så mycket var på en och samma gång. Gyn fick även sammarbeta med både amningsmottagnignen och bb. Behövde exvis hjälp att pumpa vilket inte vart så lätt då bröstet vart helt skinnflått. Såg hur ont det gjorde i flera av de som kom in och många förundrades över hur det hade kunnat gå så långt.
Kl 23 fick jag äntligen komma ner på OP. Där sövdes jag och de opererade in en tjock gummislang som dränage i bröstet. Fm därefter vart det dags att försöka plåstra om det hela. Vart flera som fick sammarbeta för att få ihop det hela. Sedan fick jag ketogan för att det skulle kunna pumpa bröstet och så letade de upp en mindre tratt som rörde mindre vid det skinnflådda området. 28 timmar efter att jag kommit in fick jag äntligen åka hem. MEN nu måste jag tillbaka var dag för omläggning, dränagetömning och allmäntillståndskoll. Får vara glad om jag är frisk till jul =/ Har bevisligen väldigt hög smärttröskel.Detta kunde jag iof räknat ut då jag både skrattade och pratade och helt vart med i samtalet, samtidigt som jag krystade ut min son. Dessutom märker jag inte själv när jag får feber utan jag fungerar ganska mycket som vanligt. Enligt mig gör mjölkstockning inte heller direkt ont. Lite obekvämt kanske men inte ont. Priset får jag betala nu. Smärtan jag reagerade på vart när huden börja släppa och inte själva bölden.
Sedan vart de bm på amningsmottagningen som tog upp det. Att jag borde sluta amma på höger bröst. Hon sa att man kunde helamma på bara ett och då släppte en stor tygnd från mina axlar. Det högra bröstet har inte gjort annat än att krångla. Haft stora problem med white spots, stockningar och nu bröstböld med påbörjad självtömning. Högt pris för att amma, nästan lite för högt. Så nu delammar jag liten på vänster bröst, men målet att öka produktionen när jag är frisk igen så att jag kan helamma igen. Och blir det inte så kan jag nog stå ut med delamning, men amma vill jag.
Nu i efterhand kan jag se att denna varböld orsakat alla mina symptom som plötsligt snabb viktnedgång igen med minus 2 kg i veckan (nu 178 cm, 55 kg, BMI 17,4), plötsligt ytterst litet behov av sömn då kroppen gått på högvarv, dålig apitit med mera. Kostar kraft att producera så mycket var och kroppen har själv haft skyhögt med eget smärtstillande till hands, vilket också gjort att den gått på högvarv dygnet runt. Nu har en ganska lång resa tillbaka påbörjats. Få se när jag slipper dränaget och pencillinet men som jag förstått det så kommer jag få ha båda ett tag framöver. 15 tabletter om dagen (smärtlindring och pencillin) står jag på nu. Känns inte så bra när jag ammar men är ändå nödvändigt =/
I måndags åkte jag in till amningsmottagningen efter att på natten haft lätt feber. Hade då haft en röd hård svullnad på bröstet i 2-3 veckor, men speciellt ont hade det inte gjort. På amningsmottagningen fick de pilla bäst de ville. Det gjorde ju inte ont. Då vart jag feberfri och lätt förhöjt CRP. Fick ändå pencillin och fick lova att ringa om det blev värre och annars skulle vi höras under fredagen. Jag fick då känslan av att det inte vart så stor grej och det nästan vart onödligt av mig att jag kommit dit.
Natten till tisdagen stack febern högt och vart mycket dåsig hela tisdagen, men ville ge pencillinet en chans. Tänkte att det nog inte vart så farligt. Onsdagen kändes det under dagen lite bättre men på kvällen började det göra sjukt ont. Runt 18-tiden började jag få småblåsor på knölen på bröstet. Under senkvällen låg jag i min säng oförmögen att få stopp på tårarna för det gjorde sååååååå ont. Kunde inte röra mig för smärtan. Blårorna blev till blåsa och ökade allt mer i storlek. Men akut? Det är en definitionsfråga så ville ändå vänta att ringa till amningsmottagningen när de öppna på morgonen. Vid 2-tiden tog jag tillslut alvedon och sedan somnade jag ett par timmar. På morgonen hade jag en stor blåsa ca 5 cm bred och 7 cm lång och i botten ca 5 mm djup. Denna vart gul av var. När amningsmottagningen öppnade ringde jag dit och fick komma in till 10. Hon ställde inte många frågor i telefonen.
När jag kom till sjukhuset fick jag vänta lite, men när bm sedan såg hur det såg ut (då hade blåsan ökat än mer och även hunnit spricka) la hon mig på sängen och kalla omgående på läkaren. Han gjorde 2 halvtappra försök att med tjockare nål punktera bölden. Men även att jag låg ner hoppade jag bort från honom av smärta och skrek och tårarna flöda. Blev ganska snabbt beslutat av jag akut skulle få opereras under narkos nere på operation. Under tiden la de in mig på avdelningen. Väl där fick jag enkelrum så att jag skulle kunna ha liten hos mig. En annan läkare tog en massa prover och även ultraljud gjordes på bröstet. 7 cm djup och 6 cm bred vart varbölden i bröstet på mig. Sedan började en lång lång väntan. Först hette det att jag skulle få komma ner på op kl 15, sedan sköts detta allt eftersom tiden gick. Under tiden fick jag dropp på dropp på dropp då jag inte fick äta. Varet ur bröstet fortsatte hela tiden att själv tömma sig. Självtömningen betyder att det nått sin kulme och kroppen själv börjat läka, men operationen är ett sätt att skynda på läkningsprocessen, samt att de vart rädda att inte allt skulle tömmas och att det då skulle bli mycket långdraget. Stundvis kände jag hur varet riktigt pulserade ut ur mig. Har aldrig i hela mitt liv sätt så mycket var på en och samma gång. Gyn fick även sammarbeta med både amningsmottagnignen och bb. Behövde exvis hjälp att pumpa vilket inte vart så lätt då bröstet vart helt skinnflått. Såg hur ont det gjorde i flera av de som kom in och många förundrades över hur det hade kunnat gå så långt.
Kl 23 fick jag äntligen komma ner på OP. Där sövdes jag och de opererade in en tjock gummislang som dränage i bröstet. Fm därefter vart det dags att försöka plåstra om det hela. Vart flera som fick sammarbeta för att få ihop det hela. Sedan fick jag ketogan för att det skulle kunna pumpa bröstet och så letade de upp en mindre tratt som rörde mindre vid det skinnflådda området. 28 timmar efter att jag kommit in fick jag äntligen åka hem. MEN nu måste jag tillbaka var dag för omläggning, dränagetömning och allmäntillståndskoll. Får vara glad om jag är frisk till jul =/ Har bevisligen väldigt hög smärttröskel.Detta kunde jag iof räknat ut då jag både skrattade och pratade och helt vart med i samtalet, samtidigt som jag krystade ut min son. Dessutom märker jag inte själv när jag får feber utan jag fungerar ganska mycket som vanligt. Enligt mig gör mjölkstockning inte heller direkt ont. Lite obekvämt kanske men inte ont. Priset får jag betala nu. Smärtan jag reagerade på vart när huden börja släppa och inte själva bölden.
Sedan vart de bm på amningsmottagningen som tog upp det. Att jag borde sluta amma på höger bröst. Hon sa att man kunde helamma på bara ett och då släppte en stor tygnd från mina axlar. Det högra bröstet har inte gjort annat än att krångla. Haft stora problem med white spots, stockningar och nu bröstböld med påbörjad självtömning. Högt pris för att amma, nästan lite för högt. Så nu delammar jag liten på vänster bröst, men målet att öka produktionen när jag är frisk igen så att jag kan helamma igen. Och blir det inte så kan jag nog stå ut med delamning, men amma vill jag.
Nu i efterhand kan jag se att denna varböld orsakat alla mina symptom som plötsligt snabb viktnedgång igen med minus 2 kg i veckan (nu 178 cm, 55 kg, BMI 17,4), plötsligt ytterst litet behov av sömn då kroppen gått på högvarv, dålig apitit med mera. Kostar kraft att producera så mycket var och kroppen har själv haft skyhögt med eget smärtstillande till hands, vilket också gjort att den gått på högvarv dygnet runt. Nu har en ganska lång resa tillbaka påbörjats. Få se när jag slipper dränaget och pencillinet men som jag förstått det så kommer jag få ha båda ett tag framöver. 15 tabletter om dagen (smärtlindring och pencillin) står jag på nu. Känns inte så bra när jag ammar men är ändå nödvändigt =/
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.