Bröllop

Denna helg har bara försvunnit, fattar inte vart den tog vägen.

Fredag: Slutade 11.30 för att vi skulle åka ner till Göteborg och ville inte stressa i det väglaget som var. När vi åkt i en timma ungefär så började jag känna av förvärkarna. Har känt dessa innan, men inte så mycket som nu. Det tog lite mer än 4 timmar att åka ner och värkarna höll på i 3 av dessa och jag tyckte de kom väldigt tätt. Satt och funderade på om jag skulle ringa rådgivningen, men valde att låta bli.

Vi kom fram till våra kompisar i Göteborg efter 18 nångång. En halvtimme efter att vi klivit ur bilen så klingade värkarna av, tror det kan varit bilfärden som satte igång det hela.

Blev bjudna på en jättegod middag och sen efterrätt på det. Satte oss i soffan och kollade på bilder från deras 15 veckors utlandsresa. Hade kommit halvvägs genom bilderna sen en tidigare visning. Sambon blev bjuden på öl och det var faktiskt första gången på länge som jag själv suktade efter en kall!

Lördag: Upp, äta frukost, duscha och göra sig i ordning. Märkte att mitt ansikte såg värre ut än på länge, trots att jag smörjer med min förbannade receptbelgada salva (har rosecea som jag lyckats hålla i schack i snart ett halvår), men nu hade den blossat upp igen. Såg nästan lila ut på kinderna och var torr och flagnade. Fan...varför nu, varför när jag hållt efter smörjt in varje dag? Då ska det inte bli såhär...Smörjde in som en tok, inte för att hudfärgen återgår till normalt på engång, men för att slippa det torra. Skulle sen lägga en foundation, men fick göra om proceduren 3 ggr innan det gick. Blev bara som en kaka i ansiktet och det gick knappt att smeta ut den. Gråtfärdig. Valde att lägga foundation sist och då gick det bättre.

Bröllopet var otroligt vackert! Bruden hade en jättefin blå klänning med vita prickar, väldigt somrig. Hon hade en vit fuskpäls över axlarna. Kyrkan var jätteliten, men otroligt mysig och vacker. So far so good! Sen började vigseln. Jag är verkligen inte troende någonstans, inte en millimeter i min kropp tror på Jesus Kristus och allt det där, så det blev väldigt jobbigt att lyssna på välsignelse hit och välsignelse dit. Blev irriterad när prästen vände oss ryggen och pratade till en målning av Jesus på korset. Psalmerna var en pest att behöva sjunga med i. Allt känns så falskt. (bruden gick ur kyrkan när hon var 18, så detta var nog mer hennes mans önskan, att få gifta sig i kyrkan).

Brudparet sa ja till varandra och fick äntligen den uppmärksamhet de förtjänade i 5 hela minuter, sen pratade prästen åter till Jesus...suck.

Vi samlades utanför och väntade på att få kasta ris på brudparet, fotade, kramades och pratades innan det bar av till festlokalen!

Buffén var underbar, det var deras släkt och vänner som lagat all mat och allt från tårtbuffén. Fina tal hölls, roliga och skämtsamma tal hölls och mycket skratt bröt ut under kvällen! Så underbart! Det tråkiga i det hela var att man inte fick så mycket tid man kanske önskat att få prata med de lyckliga paret. Har inte setts på 2,5-3 år, men, men, vi får skärpa oss och ses oftare helt enkelt!

Vid 2 på natten fick jag nog. Alla andra gravida kvinnor hade tagit sina män under armen och åkt hem och min tapperhet försvann med tröttheten. Skjutsade hem 3 andra från festen (kände 2 av dessa) och kom själva hem 3 på natten. Sov inte alls bra, vaknade 6 timmar senare med gigantiska fötter och vader, trött och yr.

Åkte hem från Göteborg vid 13 och denna gång med färre värkar, kanske för att jag körde och koncentrerade mig på annat, vad vet jag?

Idag måndag, ska jag ta mig i kragen och skaffa dessa stödstrumpor. Nu har vattensamlingen i fötterna kommit igång på allvar och jag kan inte fortsätta ignorera detta symptom.

Mycket läsning blev det!

Hoppas eran helg varit toppen och gått en aning långsammare än våran, hade ju varit skönt att känna sig utvilad idag!

Ha det bra alla mammor och blivande mammor!