borta...

Kan inte fatta det...Det händer ju bara andra...
Jag tänkte ju, att den dagen jag inte är gravid mer så skulle jag ha nåt annat istället,inte stå här tomhänt...
Besvikelsen går inte att beskriva....

Jag försöker att tänka på allt som kunde vart värre; Jag var hemma (andra "anfallet" var iofs idag på ICA...=( ), min sambo var hos mig, det kunde hänt senare, det var troligtvis nåt fel på barnet, det är ganska vanligt osv...
Men är ganska knäckt nu i alla fall...

Hade ju sett fram emot ett litet barn i vinter, planerat mitt liv runt det. Jag vet, jag vet, vi ska försöka igen, så troligtvis blir planerna bara försenade, men ändå....

Det var ingen rolig händelse i sig heller, blod överallt, ont i magen, och känslan idag när jag fick trycka ut två decimeterstora, lite hårdare klimpar......och spola ner dem....går inte att beskriva (okej, "äckligt" är väl ett bra ord bland annat)

Jag tillhör den skara som tror att man får de barn man ska ha, varken fler eller färre, så vad det än var som försvann för mig nu, så kommer samma själ tillbaka till mig.
Snart hoppas jag.....

-A