Börjar bli orolig

Höll som bäst på att duka av frukosten när jag hör att Lilleman ligger och gråter, när jag kommer närmre trappen hör jag även hur han hostar. Kommer ner till honom och han står upp i sängen, tårarna rinner och det rosslar och tjuter i halsen när han försöker andas mellan hostattackerna.

Lyfte upp honom och gick upp till köket och fixade vatten. Ner till hans rum igen och vi satt oss på en stol. I fem minuter hostade han non stop, med paus för att dra ett ansträngt andetag. Tillslut lyckades jag få i honom vatten, han la huvudet under min haka och var alldeles matt, sen började hostan igen. Hans pappa kom upp och såg orolig ut. Han tog Andreas en stund och jag gick upp för att hämta alvedon och nässpray. När jag kom ner igen hade hostan avtagit lite och han försökte kraxa fram ett "Titta" och pekade på en bok.

Han har haft den här förbannade hostan i två veckor nu, men aldrig har den varit så dålig och jobbig som den var nu på morgonen. Jag väntar på att vårdcentralen ska öppna, så vi kan få en akuttid med honom dit ner. Något måste göras. Framförallt lyssna på hans lungor. Hoppas han inte lider av astma eller annat skit.

Min stackars lilla prins!!