Bm

Var hos barnmorskan igår, var ganska skönt. Fick prata lite med henne om mina beskymmer.

Det var vanligt med deprissioner i början på graviditeten, men det skulle förhoppningsvis avta annars fick jag numret till en kurator att ringa, så får la se vad som händer...

Fick även veta att man lär märka om man tappar den nu..

Kejsarsnitt ska gå att ordna, de ska inte tvinga ngn till att föda vaginalt om man inte vill, det är ju upplyftande... För jag vägrar klämma ut ngt där, tar hellre ett par extra dagar i sängläge och lite ont i magen.. =)

Har fått nya tider, en i dec för ny koll och UL i feb...

Har inte vant mig vid denna tanken än, berättat för chefen, hon gratulerade... Hmm...till vadå??!! Grattis säger man väl till ngn som är glad för ngt?!! Aja, inte så lätt för henne att veta att jag är mot detta tillståndet..

Hade det inte varit för detta jävla illamåendet hade jag kunnat låtsas som ingenting ett tag till, mår sjukt illa hela tiden, eller inte hela tiden, nu ljuger jag, mår illa hela tiden när jag inte äter...Så går och äter så ofta jag kan för att må lite bättre. Men HALLÅ TJOCKIS!!! Mannen kalla mig fetto idag, sen sa han "fan vad du äter".. Tack älskling!

Orkar inte gnälla mer.. vill bara att detta ska ta slut. Hela detta skitet, inte bara illamåendet, vill inte gå och se mig själv bli fetare och fetare. se min tidigare relativt snygga kropp försvinna.. ;-) Å så som jag äter är det bara en tidsfråga innan jag rullar fram. E ju så j-la trött och nere också så har inte ork eller lust att sticka ut och gå/jobba/träna hästarna. Så ja det går utför nu.. Livet som jag känner till det tar slut..