blodbad och ambulans
120822 · 2012-02-08 · 521 visningar
trodde att det värsta var över och att jag nu bara skulle behöva bearbeta tanken på att inte vara gravid längre.
som jag blödde i måndags och som det sedan lugnande ner sig. endast lite ont i magen under natten men inte mer än att jag ansåg det vara normalt. funkade med lite alvedon.
på tisdag eftermiddag låg jag i soffan och försökte vila lite då jag helt plötsligt fick jätteont därefter började jag blöda nå fruktansvärt. det bara rann och rann och rann nonstop. badrummet såg ut som en slaktlokal och det bara fortsatte att rinna.
ställde mig i en varmdusch för att lindra krampen i magen och i hopp om att sluta blöda.
när jag kände att jag började bli matt och yr, att jag inte kunde hantera situationen längre ropade jag på min sambo. han blev nog rädd av allt blod och hur jag satt på handdukar som nu var färgade röda på golvet. jag sa till honom att han nog var tvungen att skjutsa mig på akuten och fixa barnvakt.
en halvtimma senare var hans mormor på plats och ambulansen på ingående. fick smärtstillande på vägen in till sjukhuset som hjälpte lite grand och när vi kom fram blev jag direkt undersökt.
jag blev inte förvånad när de sa att fostret inte fanns kvar, det hade jag kunnat räkna ut med lilltån så som jag blödde redan i måndags. jag blödde ner hela undersökningsrummet och det gick fort att jag fick komma up till operationssalen där jag blev sövd.
när jag vaknade en timma (?) senare var jag helt smärfri och blödde nästan ingenting. nu var allt skrapat städat och såg fint ut.
idag när jag fått komma hem mår jag bra trots omständigheterna. förlorade 750ml bara under ingreppet. hur mycket blod jag förlorat innan dess är svårt att uppskatta.
blir att leva i snigelfart nu ett tag tills blodvärdet är bättre
men i all sorg så har jag ju världens finaste och underbaraste dotter som är som ett solsken i mitt liv. vad som än händer så har jag ju ändå vunnit första pris som fått henne att förgylla min vardag.
ska vänta ett par månader sedan får vi göra ett nytt försök ihopp om att min lilla flicka ska få ett syskon, går de inte vägen så har vi ju annars henne att njuta av.
som jag blödde i måndags och som det sedan lugnande ner sig. endast lite ont i magen under natten men inte mer än att jag ansåg det vara normalt. funkade med lite alvedon.
på tisdag eftermiddag låg jag i soffan och försökte vila lite då jag helt plötsligt fick jätteont därefter började jag blöda nå fruktansvärt. det bara rann och rann och rann nonstop. badrummet såg ut som en slaktlokal och det bara fortsatte att rinna.
ställde mig i en varmdusch för att lindra krampen i magen och i hopp om att sluta blöda.
när jag kände att jag började bli matt och yr, att jag inte kunde hantera situationen längre ropade jag på min sambo. han blev nog rädd av allt blod och hur jag satt på handdukar som nu var färgade röda på golvet. jag sa till honom att han nog var tvungen att skjutsa mig på akuten och fixa barnvakt.
en halvtimma senare var hans mormor på plats och ambulansen på ingående. fick smärtstillande på vägen in till sjukhuset som hjälpte lite grand och när vi kom fram blev jag direkt undersökt.
jag blev inte förvånad när de sa att fostret inte fanns kvar, det hade jag kunnat räkna ut med lilltån så som jag blödde redan i måndags. jag blödde ner hela undersökningsrummet och det gick fort att jag fick komma up till operationssalen där jag blev sövd.
när jag vaknade en timma (?) senare var jag helt smärfri och blödde nästan ingenting. nu var allt skrapat städat och såg fint ut.
idag när jag fått komma hem mår jag bra trots omständigheterna. förlorade 750ml bara under ingreppet. hur mycket blod jag förlorat innan dess är svårt att uppskatta.
blir att leva i snigelfart nu ett tag tills blodvärdet är bättre
men i all sorg så har jag ju världens finaste och underbaraste dotter som är som ett solsken i mitt liv. vad som än händer så har jag ju ändå vunnit första pris som fått henne att förgylla min vardag.
ska vänta ett par månader sedan får vi göra ett nytt försök ihopp om att min lilla flicka ska få ett syskon, går de inte vägen så har vi ju annars henne att njuta av.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.