Blir trött på migsjälv!
GlitterMamman · 2012-03-15 · 493 visningar
Att bli tagen på allvar.. Det är väl det minsta kan man begära?
I mina ögon ska man inte ens behöva begära det.
Om min sambo säger en sak, då tar jag honom på ordet.
Tyvärr är det inte vice versa och ni som läst mina tidigare inlägg vet nog att det är ganska trassligt hemma hos oss. Jag borde lämna honom, men jag har ännu inte fått tummen ur. Kanske är för jag är nertryckt i skorna. Nu äntligen har jag börjat inse.
Han och hans bröder är lika dana. Hans ena bror har precis blivit singel och det är fan rätt åt honom.
Igår när sambon skulle få lillan att sova så gick det väl mer eller mindre käpprätt åt skogen. Hon skrek och skrek och skrek.
När jag nattar henne så ger jag henne en puss, lägger ner henne i sängen, stoppar om henne och säger "godnatt älskling. Vi ses imorgon" och så går jag ut. Jag är i rummet bredvid och jag hör att hon grejjer lite en stund innan hon somnar.
Men, barn experten här i huset, har minsan berättat att jag är en vidrig mamma som lämnar mitt barn ensamt på det sättet. Då jag började med detta var hon 6 månader och man lämnar då fan inte en 6 månaders själv.
SÅ, han sätter sig alltid bredvid henne och hon somnar inte då. IStället vill hon ju leka med en och kikar hellre på varför han sitter där.
Så här är det varje gång han ska lägga henne.
Tills igår.... Jag satt och myste med sonen i soffan och kollade på tv. Sambon drar ut både lampa och teven och säger att jag sa tammefan lägga sonen och inte sitta på mitt feta arsle och glo på teve hela dagarna.
Jag förklarade att anledningen till att jag satte mig där med honom var för att sambon och dottern var i sovrummet och skulle då sonen och jag gått in dit så hade han absolut inte fått henne att sova.
Tjaffs bort och fram och sambon var riktigt generös med att berätta för mig vilken lat människa jag är som aldrig gör någonting på dagarna. Jag äter godis, kollar på teve och sover. Jämt!
O det är alltid jag och mitt feta arsle.
Jag fick bryt!
När lillan var 3 dagar satt jag i sängen med båda barnen som gallskrek båda två, medans han satt i soffan och skulle kolla på Hells Kitchen. Han blev irriterad och höjde volymen, och höjde volymen och än en gång höjde volymen.
Igår när jag skrek detta till honom så frontade han med "jaha, och vad fan skulle jag gjort då? matat henne eller? Jag kan fan inte amma. Så vad fan tror du? Aha, rapa, hur fan skulle jag kunna veta att hon skulle rapas"
Så här är det jämt.
& ändå vågar jag inte flytta.
För då kommer hoten om att han ska ta barnen, slå sönder alla möbler, se till att jag får stå där med dubbla hyror. Att lillan ska bo vv och att han minsan aldrig tänker lämna tillbaka henne sen när han väl haft henne hos sig 1a veckan och att han minsan ska jobba hela veckorna och låta sina sytrar, mormor och föräldrar ta hand om henne för att han minsan ska visa alla att han kan köpa mkt finare grejjer till henne än vad jag kan.
När jag frontar honom med allt detta så vänder han på det. Jag vet inte hur han lyckas, men det är alltid mitt fel.
Imorses var allting som bortblåst och jag vaknade av att han låg och torrjuckade på mig och pillade mig på tuttarna för han var kåt.
Jag HATAR när han gör så. Jag HATAR sex på morgonen. Jag HATAR när han bara viftar bort allting som det aldrig hänt. Jag är förbannad på honom och det vill jag få vara ifred.
Dessutom så sa jag till honom för några dagar sedan att nu när han ska vara pappaledig så får han betala hälften av maten och vi får göra upp ngt så att jag ska slippa betala allting till barnen, elen, maten, barnförsäkringar, hemförsäkting och alltng sånt. Han lägger alla pengar på huset och den dagen vi går isär kommer han få tillbaka det medans jag ALDRIG kommer få igen alla pengar som gått till el och mat.
Vet ni vad han säger då?
Du får barn bidraget och därflr ska du stå för allting till barnen ( lillan kostar lite mer än 1000 i månaden) ovh sen lägger han all sin fritid på att jobba extra eller grejja med huset sådärför får jag stå mitt kast och betala mer. Hur hade ni reagerat?
Han åkte till scandinavium och kolla på hockey utan att höra med mig om det var ok, han beställe töntiga halsdukar ohc hockeytröjjor för flera hundra som han ska nästa år på samma match. Jag får inte ens åka till gymmet i stan 1 timme utan att höra med honom dagaen innnan om det är ok om han tar barnen då.
Det är helt normalt i hans ögon.
Jag fattar det inte,
Det kan fan inte vara normalt!
VArför är jag en sån jävla mes?
I mina ögon ska man inte ens behöva begära det.
Om min sambo säger en sak, då tar jag honom på ordet.
Tyvärr är det inte vice versa och ni som läst mina tidigare inlägg vet nog att det är ganska trassligt hemma hos oss. Jag borde lämna honom, men jag har ännu inte fått tummen ur. Kanske är för jag är nertryckt i skorna. Nu äntligen har jag börjat inse.
Han och hans bröder är lika dana. Hans ena bror har precis blivit singel och det är fan rätt åt honom.
Igår när sambon skulle få lillan att sova så gick det väl mer eller mindre käpprätt åt skogen. Hon skrek och skrek och skrek.
När jag nattar henne så ger jag henne en puss, lägger ner henne i sängen, stoppar om henne och säger "godnatt älskling. Vi ses imorgon" och så går jag ut. Jag är i rummet bredvid och jag hör att hon grejjer lite en stund innan hon somnar.
Men, barn experten här i huset, har minsan berättat att jag är en vidrig mamma som lämnar mitt barn ensamt på det sättet. Då jag började med detta var hon 6 månader och man lämnar då fan inte en 6 månaders själv.
SÅ, han sätter sig alltid bredvid henne och hon somnar inte då. IStället vill hon ju leka med en och kikar hellre på varför han sitter där.
Så här är det varje gång han ska lägga henne.
Tills igår.... Jag satt och myste med sonen i soffan och kollade på tv. Sambon drar ut både lampa och teven och säger att jag sa tammefan lägga sonen och inte sitta på mitt feta arsle och glo på teve hela dagarna.
Jag förklarade att anledningen till att jag satte mig där med honom var för att sambon och dottern var i sovrummet och skulle då sonen och jag gått in dit så hade han absolut inte fått henne att sova.
Tjaffs bort och fram och sambon var riktigt generös med att berätta för mig vilken lat människa jag är som aldrig gör någonting på dagarna. Jag äter godis, kollar på teve och sover. Jämt!
O det är alltid jag och mitt feta arsle.
Jag fick bryt!
När lillan var 3 dagar satt jag i sängen med båda barnen som gallskrek båda två, medans han satt i soffan och skulle kolla på Hells Kitchen. Han blev irriterad och höjde volymen, och höjde volymen och än en gång höjde volymen.
Igår när jag skrek detta till honom så frontade han med "jaha, och vad fan skulle jag gjort då? matat henne eller? Jag kan fan inte amma. Så vad fan tror du? Aha, rapa, hur fan skulle jag kunna veta att hon skulle rapas"
Så här är det jämt.
& ändå vågar jag inte flytta.
För då kommer hoten om att han ska ta barnen, slå sönder alla möbler, se till att jag får stå där med dubbla hyror. Att lillan ska bo vv och att han minsan aldrig tänker lämna tillbaka henne sen när han väl haft henne hos sig 1a veckan och att han minsan ska jobba hela veckorna och låta sina sytrar, mormor och föräldrar ta hand om henne för att han minsan ska visa alla att han kan köpa mkt finare grejjer till henne än vad jag kan.
När jag frontar honom med allt detta så vänder han på det. Jag vet inte hur han lyckas, men det är alltid mitt fel.
Imorses var allting som bortblåst och jag vaknade av att han låg och torrjuckade på mig och pillade mig på tuttarna för han var kåt.
Jag HATAR när han gör så. Jag HATAR sex på morgonen. Jag HATAR när han bara viftar bort allting som det aldrig hänt. Jag är förbannad på honom och det vill jag få vara ifred.
Dessutom så sa jag till honom för några dagar sedan att nu när han ska vara pappaledig så får han betala hälften av maten och vi får göra upp ngt så att jag ska slippa betala allting till barnen, elen, maten, barnförsäkringar, hemförsäkting och alltng sånt. Han lägger alla pengar på huset och den dagen vi går isär kommer han få tillbaka det medans jag ALDRIG kommer få igen alla pengar som gått till el och mat.
Vet ni vad han säger då?
Du får barn bidraget och därflr ska du stå för allting till barnen ( lillan kostar lite mer än 1000 i månaden) ovh sen lägger han all sin fritid på att jobba extra eller grejja med huset sådärför får jag stå mitt kast och betala mer. Hur hade ni reagerat?
Han åkte till scandinavium och kolla på hockey utan att höra med mig om det var ok, han beställe töntiga halsdukar ohc hockeytröjjor för flera hundra som han ska nästa år på samma match. Jag får inte ens åka till gymmet i stan 1 timme utan att höra med honom dagaen innnan om det är ok om han tar barnen då.
Det är helt normalt i hans ögon.
Jag fattar det inte,
Det kan fan inte vara normalt!
VArför är jag en sån jävla mes?
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.