Blandat

Var tillbaka på kontroll hos barnmorskan i fredags och allt såg bra ut, förutom att mitt blodvärde var lite lågt. Så jag ska försöka få upp det. Börjar med att äta blodpudding till lunch tänkte jag. Tabletter är jag emot av någon anledning. Mest för att jag har extrema svårigheter att svälja tabletter.

Jag fick höra på lillans hjärtslag där också och det var en otrolig känsla. 147 slag/min, wow! Barnmorskan sa att bebisen har det dubbla som jag har, vilket skulle göra det lite intressant att kolla om det är så även när jag tränar.

Som i dag ska jag och J på spinning och då har vi pulsmätare på oss och vanligtvis når jag 90% av min maxpuls någonstans under passet, vilket innebär att bebisens hjärta måste vara som en trumvirvel.

Ja, tränar gör jag verkligen. Jag som hade saknat det så mycket insåg att den/det enda som står i vägen för min träning är ju jag. Det är bara att försöka ordna tid för det och sedan njuta över att man ens klarar av att träna.

Vissa pass är lite kroppsligt utmanande, som ibland när jag är på rodd så tar det lite tid innan jag är så uppvärmd att jag kan ro så som jag vill. Yogan är också lite knepig ibland. Det blir inte riktigt samma sak. Tyvärr börjar mina muskler att försvinna också, då jag slutat gå på gym, men jag tycker att det räcker med den träningen jag har.

Sedan är det slut med C, ja nästan helt. Vi har väl inte stängt några dörrar, men det ska handla om att han ska ta sig igenom sitt beroende först och sedan starta ett eget liv. Sedan får han mer än gärna ta del av Alice. Men jag vill verkligen se honom kunna ta hand om sig själv först, annars kommer jag aldrig känna mig säker när jag lämnar över henne till honom någon gång.

Hon kommer 99% av tiden bo med mig. C är välkommen hur mycket han vill, 7 dagar i veckan om så krävs, så att Alice lär känna sin pappa lika bra som mig.

Sedan tror jag nog att det kommer att hjälpa att hon kommer få en bra fadersgestalt i J också. Han är ju den bästa människan på jorden och min bästa vän.

I bland tänker jag faktiskt på hurvida troligt det är att vi hittar tillbaka till varandra, jag och J alltså. Inte så mycket kanske, då han ser mig endast som kompis, men samtidigt har han sagt att kanske! Vilket ger hopp.

I dag skulle jag inte vilja inleda en relation med någon då jag har mer än nog med mig själv och planeringen med Alice och annat, men jag kan ju inte stänga den porten helt bara för att det inte funkade med C.

Om mindre än 2 timmar är J här. Vi har träffats varje dag i nästan 3 veckor nu. Nog för att vi brukar träffas ofta innan, men inte såhär och han klappar alltid på magen. Det känns bra att dela den här tiden med någon, även om det inte är barnets far till den del som det kanske borde vara. Men jag menar, han är ju med nästan jämt på olika kontroller och vi ska gå föräldrarkursen tillsammans plus att vi fortfarande är de bästa vänner, vad mer kan man vilja ha då??

Nej, nu är det nog dags för lite mellanmål innan det är dags för lunch eller vad tror ni? Alice är sugen i alla fall, det känner jag.

Jag, en skit rymden som har fått prata av mig lite...

//M...ser en ljus framtid...<3