blandade känslor..

satt och tänkte nu ikväll på vad mycket vi egentligen har gått igeom med vår dotter redan på snart 7månader.. har haft väldigt jobbiga perioder då man bara har haft lust och låtit henne få somna in för att man tycker så synd om henne, men hon bevisar ju att hon verkligen vill vara kvar för så mycket som hon har kämpat.. trodde inte man kunde ha så starka känslor för ett barn som man har som föräldrer.. trodde verkligen inte att man kunde knyta så starka känslor till ett sånt litet barn direkt och verkligen älska den mest av allt.. trodde verkligen att jag hade allting och var lycklig innan jag fick veta att jag skulle få ett barn, men den natten våran dotter föddes så förstod jag att då var jag den lyckligaste mamman i världen just det ögonbliket, sen så fick vi reda på att hon inte var helt frisk då gjorde det verkligen ont i ens hjärta.. ville inte inse att min dotter var sjuk och inte mådde bra, att dom måste ha hört fel och sätt fel tagit någons annas barn.. men nu efteråt så är man glad samtidigt att dom hitta hennes hjärtfel dirket, för det är inte på alla barn dom kollar upp det.. nog om det... <333

längtar redan till nästa graviditet för det är verkligen någonting jag saknar nu och speiclellt min gravida mage, det var så mysigt och känna alla sparkarna även om det gjorde ont i slutet vid revbena..