Bläää
Sbalma · 2012-12-20 · 326 visningar
Vad jobbig denna tiden är, tiden då förhållandet är precis över.
Så mycket man ska vänja sig vid egentligen...
Att han INTE finns där, att han inte kommer hem. Inte går ut med hunden osv osv.
Jag är så förvånad över hur han behandlar mig. Att det är så enkelt för honom att bara sticka och försvinna sådär...
Jag är så arg på honom!
Först ville jag att vi skulle bara vara vänner då för barnens skull....
Men nu har jag totalt ändrat mig.
Jag vill inte se han! Vill inte prata med han eller veta något om honom!
Vad han gör, inte gör osv... vill bara att han försvinner helt.
Som om jag aldrig träffat honom!
Jag ska föda när som helst och när den dagen kommer vill jag helst bara vara ensam om att veta om det!
Ordna så att mamma tar hand om mina barn och hunden lilla, men jag vill inte att någon annan vet! Vill absolut inte att min bror och hans flickvän ska få veta om det för jag är 100% säker på att dom kommer att kontakta Mr.S då även om jag inte vill det! Och jag kommer att bli flyförbannad om det sker! Jag vill bestämma själv om och när jag berättar det för honom....
Åhh, jag vill bara att tiden ska gå snabbare.
Att bebisen ska födas, och tiden som ensamstående med bebis ska gå fort. Fixa dagisplats och båda stora tjejerna ska börja skolan, ny klass.
Och att jag äntligen ska få gå ut och jobba, få fast jobb för att sedan kunna söka lån för att kunna köpa mig en bostad till mig och flickorna. Och träffa massa nya människor och ha roligt med livet igen...
Allt känns bara tråkigt och ensamt nu och väldigt jobbigt.... och ingen förståelse får jag från någon runt mig här... kanske bäst så.
För jag kommer att hålla dom på avstånd sen när bebisen är född och mamma äntligen åkt hem!
Nu tänkte jag hoppa ner i sängen och mysa med min lilla mammastös som väntar på mig. Är så himla trött nu den senaste tiden... skulle kunna sova hela dagen lång. Lite mys med min flicka är precis vad jag behöver =)
Så mycket man ska vänja sig vid egentligen...
Att han INTE finns där, att han inte kommer hem. Inte går ut med hunden osv osv.
Jag är så förvånad över hur han behandlar mig. Att det är så enkelt för honom att bara sticka och försvinna sådär...
Jag är så arg på honom!
Först ville jag att vi skulle bara vara vänner då för barnens skull....
Men nu har jag totalt ändrat mig.
Jag vill inte se han! Vill inte prata med han eller veta något om honom!
Vad han gör, inte gör osv... vill bara att han försvinner helt.
Som om jag aldrig träffat honom!
Jag ska föda när som helst och när den dagen kommer vill jag helst bara vara ensam om att veta om det!
Ordna så att mamma tar hand om mina barn och hunden lilla, men jag vill inte att någon annan vet! Vill absolut inte att min bror och hans flickvän ska få veta om det för jag är 100% säker på att dom kommer att kontakta Mr.S då även om jag inte vill det! Och jag kommer att bli flyförbannad om det sker! Jag vill bestämma själv om och när jag berättar det för honom....
Åhh, jag vill bara att tiden ska gå snabbare.
Att bebisen ska födas, och tiden som ensamstående med bebis ska gå fort. Fixa dagisplats och båda stora tjejerna ska börja skolan, ny klass.
Och att jag äntligen ska få gå ut och jobba, få fast jobb för att sedan kunna söka lån för att kunna köpa mig en bostad till mig och flickorna. Och träffa massa nya människor och ha roligt med livet igen...
Allt känns bara tråkigt och ensamt nu och väldigt jobbigt.... och ingen förståelse får jag från någon runt mig här... kanske bäst så.
För jag kommer att hålla dom på avstånd sen när bebisen är född och mamma äntligen åkt hem!
Nu tänkte jag hoppa ner i sängen och mysa med min lilla mammastös som väntar på mig. Är så himla trött nu den senaste tiden... skulle kunna sova hela dagen lång. Lite mys med min flicka är precis vad jag behöver =)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.