Besviken!
Bino89 · 2013-08-17 · 409 visningar
Japp minst sagt!
min sambo lovade att dra ner på festandet när vår son kom.
Han sa att han inte ens kommer vilja festa den första tiden för vi skulle mysa som en familj, hitta in i våra egna rutiner osv..
Just nu finns det inga rutiner. Jag gör hela "jobbet" med vår son. Han tycker att det inte finns något han kan göra. Det enda han inte kan det e att amma honom. Resten kan han?! Han kan rapa, byta, mysa och prata med honom. Men han sitter mestadels vid sin dator och idag gick han hem till sin kompis och skulle dricka några öl och ta det lugnt. Visst sa jag, det e väl lugnt om han lovade att inte komma hem så sent och inte packad! Det slutade med att dom åkte in till en uteservering i malmö sen på efterfest med sin syster.. Och var hemma vid 4. Stupfull!!
TACK :'( och han vet hur jag kämpar med alla hormoner. Gråter stup i kvarten och får sova 4 timmar om dygnet om jag har tur. Han säger bara till mig att sova när Adrian sover. Men ibland tar det 2 timmar innan han somnar efter att ha bröstvägrat, bytt blöja och gosat en stund. Och efter det så har jag inte ro tillräckligt för att somna.
Jag gick upp 12 kg under graviditeten och var super lycklig att jag äntligen gick upp i vikt. Nu efter känns det som att jag inte har tid att äta eftersom lillfisen alltid vaknar så fort jag ska äta. Så jag får vänta med att äta tills han har somnat igen och då har jag varit utan mat så länge så min aptit e som bortblåst.
Hur fan ska jag göra?! Jag låter min sambo sova ut varje morgon tills han vaknar vid 10-11.. Jag fixar allt jag kan här hemma medans sonen sover. Jag e livrädd att gå in i väggen igen och sen vi kom hem från bb så e sambon sur för minsta lilla?! Snälla?!!! Han lever lyx så vad fan har han o vara sur över?!
Jag skulle dock aldrig svika min son! Även om det e kämpigt att dra runt allt själv så e varenda sekund med honom totalt värt det!
Grejen e den att min sambo gick precis på semester när vi var tvungna att åka in till förlossningen. Och nu tror han att han har semester och får njuta. Semester?! Du e pappaledig för helvete!! Det e hans son med!! Åh nu kommer allt! Jag e väl inte så aeg och besviken på att jag får göra allt. Jag gör det med kärlek! Det jag e besviken på e att han surar trots att han lever livet och kommer undan. Och att han hellre väljer att festa istället för att vara med sin son. Jag skiter fullständigt i om han försummar mig. Jag börjar faktiskt bli van. Men det skär i hjärtat att han gör så mot sin son. Som ligger och tittar på en med sina djupa ögon. En helt oskyldig och oskriven bok som bara vill ha uppmärksamhet och kärlek.
En jävla tur att jag har enormt mycket kärlek, tid och respekt för min älskade son så det räcker och blir över!
Det som känns värst e att min pappa gjorde likadant mot mig bara att han var värre för när han skaffade fler barn så försvann intresset för mig helt. Och det låter jag aldrig hända lilla Adrian!
Gud, vilket gnälligt dagboksinlägg! Var tvungen att skriva av mig eftersom jag inte kan prata med T om det utan att han blir sur :(
Adrian, min fina Adrian! Mamma älskar dig mer än ord kan beskriva! Och jag lämnar aldrig din sida <3<3<3
min sambo lovade att dra ner på festandet när vår son kom.
Han sa att han inte ens kommer vilja festa den första tiden för vi skulle mysa som en familj, hitta in i våra egna rutiner osv..
Just nu finns det inga rutiner. Jag gör hela "jobbet" med vår son. Han tycker att det inte finns något han kan göra. Det enda han inte kan det e att amma honom. Resten kan han?! Han kan rapa, byta, mysa och prata med honom. Men han sitter mestadels vid sin dator och idag gick han hem till sin kompis och skulle dricka några öl och ta det lugnt. Visst sa jag, det e väl lugnt om han lovade att inte komma hem så sent och inte packad! Det slutade med att dom åkte in till en uteservering i malmö sen på efterfest med sin syster.. Och var hemma vid 4. Stupfull!!
TACK :'( och han vet hur jag kämpar med alla hormoner. Gråter stup i kvarten och får sova 4 timmar om dygnet om jag har tur. Han säger bara till mig att sova när Adrian sover. Men ibland tar det 2 timmar innan han somnar efter att ha bröstvägrat, bytt blöja och gosat en stund. Och efter det så har jag inte ro tillräckligt för att somna.
Jag gick upp 12 kg under graviditeten och var super lycklig att jag äntligen gick upp i vikt. Nu efter känns det som att jag inte har tid att äta eftersom lillfisen alltid vaknar så fort jag ska äta. Så jag får vänta med att äta tills han har somnat igen och då har jag varit utan mat så länge så min aptit e som bortblåst.
Hur fan ska jag göra?! Jag låter min sambo sova ut varje morgon tills han vaknar vid 10-11.. Jag fixar allt jag kan här hemma medans sonen sover. Jag e livrädd att gå in i väggen igen och sen vi kom hem från bb så e sambon sur för minsta lilla?! Snälla?!!! Han lever lyx så vad fan har han o vara sur över?!
Jag skulle dock aldrig svika min son! Även om det e kämpigt att dra runt allt själv så e varenda sekund med honom totalt värt det!
Grejen e den att min sambo gick precis på semester när vi var tvungna att åka in till förlossningen. Och nu tror han att han har semester och får njuta. Semester?! Du e pappaledig för helvete!! Det e hans son med!! Åh nu kommer allt! Jag e väl inte så aeg och besviken på att jag får göra allt. Jag gör det med kärlek! Det jag e besviken på e att han surar trots att han lever livet och kommer undan. Och att han hellre väljer att festa istället för att vara med sin son. Jag skiter fullständigt i om han försummar mig. Jag börjar faktiskt bli van. Men det skär i hjärtat att han gör så mot sin son. Som ligger och tittar på en med sina djupa ögon. En helt oskyldig och oskriven bok som bara vill ha uppmärksamhet och kärlek.
En jävla tur att jag har enormt mycket kärlek, tid och respekt för min älskade son så det räcker och blir över!
Det som känns värst e att min pappa gjorde likadant mot mig bara att han var värre för när han skaffade fler barn så försvann intresset för mig helt. Och det låter jag aldrig hända lilla Adrian!
Gud, vilket gnälligt dagboksinlägg! Var tvungen att skriva av mig eftersom jag inte kan prata med T om det utan att han blir sur :(
Adrian, min fina Adrian! Mamma älskar dig mer än ord kan beskriva! Och jag lämnar aldrig din sida <3<3<3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.