Besviken

Känner mig så besviken på min sambo. Ännu en gång ljuger han mig rakt upp i ansiktet. Det är så synd att han fortfarande gör så, annars är han toppen men vid såna här tillfällen känner jag tvivel. Det är ju inte ett okej beteende, han har avrit nära på att förlora oss en gång redan pga en liknande händelse. Varför tar han inte det på allvar och slutar upp med såna fasoner? Jag vet ju att han älskar mig och är så jäkla rädd för att förlora mig och sin dotter. Han sitter och gråter nu och säger att han hatar sig själv för att hon gör så. Ja, men varför i hela fridens namn slutar du inte då! Det har varit så här sen praktiskt taget dag 1 i vårt förhållande, den första gången det hände blev jag dyrt och heligt lovad att det aldrig skulle hända igen ändå sitter vi här 3 år senare och det har hänt ett antal gånger under resans gång. Jag vill inte behöva lämna honom för jag älskar verkligen honom, vi planerar syskon och vi har en framtid tillsammans men jag vill bli behnadlad med respekt, jag vill att han slutar ljuga rakt upp ansiktet på mig men hur ska det gå till när det inte har skett nån större förändring hittills?