Berättade för chefen

Så, nu är det gjort! Eller i måndags rättare sagt. Jag berättade för chefen.

Jag hade ju tänkt berätta det i fredags, jag hade liksom bestämt ett datum bara för att inte skjuta på det hela tiden. Men i torsdags fick jag meddelande om att jag skulle ha utvecklingssamtal med chefen på måndagen klockan 10. Syftet med det mötet är att lägga upp en plan för hela året, vilka mål jag ska ha och vad jag ska göra osv. Efter att ha frågat min pappa lite om råd, han har lång erfarenhet som chef, så bestämde jag mig för att vänta med att berätta tills samtalet.

Så väl på mötet med chefen så började han gå igenom vad vi skulle prata om och hur 'planeringsramen' ser ut osv. Innan vi satte igång sa jag att jag först har något att säga som kommer påverka planen lite, och så sa jag helt enklet att jag och S väntar barn, det var inte planerat och jag har uppriktigt sagt varit lite chockad över det eftersom vi hade bokat bröllop i augusti och eftersom jag är så ny på jobbet, men att ångesten över det börjat lägga sig och jag vill nu bara kunna vara glad över att vi ska få barn. Innan jag hann säga så mycket brast han ut i 'Vad kul! Grattis!!' och det känder verkligen som om han menade det! Det var så himla skönt. Sen berättade jag lite mer om hur jag känt inför allt det här och att jag mått relativt bra och att jag inte velat säga något innan jag sett att bebisen mår bra där inne och att han som är helt ny chef har kunnat komma in lite på arbetsplatsen osv.

Det var liksom inga problem. Han sa att han tycker det är jätteroligt, att det är en del av livet och att han hoppas att jag ska få må bra hela graviditeten men att om jag inte gör det så får jag absolut inte dra mig för att berätta det så jag kunde få dra ner på arbetstiden eller kanske vila mig någon eftermiddag, han skulle fixa det. Han sa också att jag skulle fundera hur jag ville lägga upp semestern i sommar, och jag sa då att jag inte tänkt ta någon sommarsemester eftersom bebisen kommer i augusti och jag vill jobba så länge det går och jag har ändå inget att göra om jag ska ha semester eftersom jag inte kan flyga. Då sa han att jag får bestämma det själv men att jag ju kan ta ut lite semester i maj om jag vill.

Han sa inte ett ord om att det skulle påverka min anställning eller att jag inte skulle få fast efter provanställningen. Han sa bara att han tyckte jag skulle ta den första utbidlningen nu i vår som behövs för att kunna ta nästa utbildning, men att nästa utbildning är bäst att vänta med tills jag är tillbaka 2015. Och han sa att han inte kommer ha problem att fixa en vikarie under tiden jag är borta, det är sånt chefer får deala med. Sen snackade vi bara om mina mål och mina tankar om hur jag kort- och långsiktigt vill utvecklas inom företaget. Han sa också att han har fått ett jättebra intryck av mig, att jag gör vad jag ska, han behöver aldrig oroa sig att jag inte ska göra en uppgift jag får eller komma i tid och han uppskattar mitt arbetssätt och att jag tar ansvar osv. Han upprepade flera gånger att han var glad för min skull och tyckte det var jätteroligt och gratulerade till graviditeten. Jag älskar min nya chef! :)

Det gäller verkligen att komma till ett bra företag, med en bra chef! Woho!