Bättre och bättre

Tänk att den 13.e så blir Lily 2 månader. Tiden går så otroligt fort! :O

Har fått Lily att sova i alla fall och hon ligger nu i soffan här bredvid mig och sover. Funderar på att pumpa ur ena bröstet då de spänner otroligt mycket och skulle behöva tömma men samtidigt vill jag inte väcka gumman då stunderna då hon sover är otroligt få så funderar på att pumpa, fast hon verkar som ändå vakna snart och då är det ju ändå matdags för henne. :)

Storlek 1 på blöjorna är i princip för små så jag har börjat använda storlek 2 nu och dem sitter bättre på henne. :)

Tror nästan att Henrik har lite små svårt att anpassa dagarna efter Lily då han kommer hem från jobbet. Att jag sitter och ammar henne när han gärna vill ha maten färdig är lite svårt att styra över tycker jag.. Men de blir ju så och jag har blivit van sen längesen. Sen att jag knappt hinner äta och det händer ofta att jag får äta halv kall mat verkar det som att han inte bryr sig om, men att han ska äta kall mat vägrar han. Sen har jag märkt också och visst han jobbar hela dagarna och är trött och så, men när jag gärna skulle behöva lite "avlastning" för att gå på toa, ta disken eller ens duscha verkar han inte riktigt ha någon "acceptans" för. Om jag ber honom ta henne lite snabbt när han sitter framför datorn kommer frågan nästan direkt: vad ska du göra? eller när jag frågar om han har lust att hålla henne lite får jag ofta höra nej jag orkar inte just nu. Det på ett sätt sårar mig faktiskt lite och jag brukar kolla på honom då och han märker ju också att jag reagerar på det. När hon är snäll och gullig och glad då har han inga som helst problem för att ha henne, men när hon blir väldigt gnällig eller ledsen verkar han mest tycka att det är otroligt jobbigt. Om han håller henne då ger han som henne till mig och säger att hon nog vill äta - hon brukar bli lugn och så när hon får komma till bröstet, men jag kan tycka att det är lite små jobbigt om jag vet att hon nyligt ätit då jag nyss ammat henne. Och jag spenderar ju dagarna med henne och många gånger handlar det bara om att hon har ont i magen eller att hon är uttråkad över att ligga i babysittern eller något liknande. Det jag brukar göra när hon blir ledsen är att jag håller henne och pratar och sjunger för henne med en glad röst och det brukar göra henne mindre ledsen. Det Henrik oftast gör är att han går omkring med henne och om hon ändå gråter slutar han som prata och kommer med henne till mig och säger att jag ska mata henne. Jag vet inte. Jag blir inte lika förskräckt längre varje gång hon skriker och gråter. Kanske handlar om att jag är van?

Oj ja nu blev det himla långt och verkar himla negativt men jag tycker ändå att dagarna går bra och att allting blir bättre och bättre. Hon sover oftare (oftast) och har mer aktiva vakenperioder.

Kan säga att jag tror hon vände sig i fredags också. Hade lagt henne på soffan hos svärmor (jag satt bredvid) och hade ställt mig upp för att jag skulle göra i ordning för att mata henne och då jag vänder mig tog jag emot henne precis då hon låg på mage och var på väg nerför soffan med benen och jag hade lagt henne på ryggen på soffan. Så är rätt säker på att hon som vände sig. ^^ Min stora tjej. Storlek 56 är ganska så precis nu också så tror nog att hon snart får använda storlek 62. Har redan fått lägga undan kläder i storlek 50 som inte passar längre och jag kan säga att det känns verkligen! Hon börjar bli så stor. :) Och hon blir allt längre och längre också. :)

Nej nu ska jag ta och väcka henne och ge henne mat för annars kommer hon vakna vrålhungrig och ledsen. ^^