Bättre idag, eller hopp vs förtvivlan

Det har bara gått lite mer än ett dygn sedan jag fick reda på min sons hjärtfel och jag har redan slitits mellan hopp och förtvivlan ungefär hundra gånger. Antar att det är såhär det kommer vara att vara mamma till ett litet hjärtebarn. Just nu mår jag iallafall bra, för jag pratade med läkaren för en timme sedan och han hade goda besked :) Visst, det är ett stort hål i hjärtat och det måste åtgärdas. Men Alex mår just nu ganska bra, han äter bra, han behöver ingen syrgas... så när jag får ett rum uppe på avdelningen kommer jag få ha honom på rummet istället för på salen (med fem andra barn... inte så kul) och han behöver inte heller vara uppkopplad till maskinen som kollar honom hela tiden. Om han är stabil kanske vi tillochmed får åka hem på permission över dagen om en vecka eller så. Det är dock ett stort OM, vi vet ju inte hur det utvecklas.

Smolket i bägaren är dock fortfarande hans snabba andning. Han är ansträngd och hjärtläkaren trodde inte att det berodde på hjärtfelet, jag känner bara att SNÄLLA inte ett till fel, det klarar jag inte av. Lungröntgen gjordes idag, väntar på besked. Håll tummarna för att den inte visar något!