bara hemma nu

Jag tänkte ju att sålänge jag kan gå så kan jag jobba. Nå för tre veckor sedan kunde jag knappt köra bil, två veckor sjukskriven och jag kan ännu inte göra något utan att jag inte får så ont så jag inte kan gå på kvällarna. Jag blev sjukskriven igen förra veckan och jag är sjukskriven tills mammaledigheten börjar. Läkaren var den som sa åt mig "man kan inte ha foglossning så tidigt" men denna gång kunde hon konstatera att jag visst har foglossning, rätt kraftig oxå.

Var på kontroll förra veckan och nu börjar klagomålen :) jag har gått upp "för lite"(+5kg), mitt sf-mått hade bara ökat med 0,5cm på tre veckor, lågt blodtryck, mitt hb hade sjunkt ännu mera(102) och som alltid tjatade hon på om att jag MÅSTE börja äta spenat och broccoli(eeh... jag visste inte att jag slutat? Jag måste skärpa mig med c-vitamin). Nå, nästa månad ska jag på läkarkontroll och ul :)

Nästa vecka borde vi få höra hur det ligger till med pappas cancer, han blev opererad förra månaden och läkaren menade att de nog borde ha fått bort allt *pepparpeppar*. Ja, min reaktion blev visst rätt lik mammas, jag är slutkörd. Skulle kunna sova dygnet runt och så är jag arg på allt och inget. Jag har försökt ha fullt upp hela tiden så jag inte skulle ha tid att tänka och känna. Vågar inte prata om pappas cancer, jag inbillar mig att det bara är ett dåligt skämt, fast jag själv fick läsa brevet(varför ens skicka BREV på posten när det gäller ett cancerbesked?!).