Både sorg, glädje och rädsla!
UngTjej93 · 2012-07-15 · 490 visningar
Igår efter jag hade vart hos killen och umgåtts ända tills 4 på morgonen, åkte hem med ett lättat hjärta.. Vi hade både fått umgåtts och pratat ut lite!
Han sa att han ville ha mig hos sig varje dag, iaf varje kväll och även att jag skulle sova hos honom någon gång!
Och att om det skulle ta slut så ville han iaf att vi skulle skiljas som vänner eftersom vi har och kommer alltid ha något gemensamt - barnet <3
Allt kändes bara så lättande, och pirrigt! Eftersom vi inte riktigt visste hur vi skulle bete oss mot varann just igår så blev det lite som i början när vi träffades, ingen vågade göra framsteg mot den andre och då blev känslan bara spännande! :)
Och ifredags hade han sagt att han gick med på att ses på freda-kväll och lördag men söndag ville han vara själv. Och igår sa han det att han ville att jag kom ändå :') visst, borde egentligen vara ifrån honom idag men det är så jävla svårt!
När jag har väl fått vart med honom den här helgen, då släpper ju all oro, alla spänningar och då blir jag så jääävla trött! Men ja vägrar somna för varje minut jag får vara med honom vill jag vara med honom!
Så jämt den grejen är glädjen! Men inatt hände något annat som kom att göra mig ställd nu under morgonen!
Ifredags kväll var jag ute och åkte med min kompis och min syster, var ett jäkla drag ute! Kollade mest på fulla folk, dom gör bort sig så mycket ;)
Men det var en kille där som drog åt sig min uppmärksamhet, han åkte runt i en a-traktor och såg så liten ut. En söt liten kille helt enkelt :)
Men vad vi inte visste då var att han hade 1 1/2 dygn kvar att leva...
han omkom inatt, han var bara 15 år... Han och hans kompis körde fyrhjuling och körde av vägen utan hjälm..
Även fast jag inte kände honom så blev jag så jävla rörd av situationen!
Jag fick ögonkontakt med honom, och den bilden komer jag ALDRIG att glömma..
Men jag blev rädd av händelsen! Vi vet inte hur lång tid var och en har..
Kanske är det mina hormoner som spökar med mig men ändå, det som hänt är hemskt! Skulle jag förlora någon av mina nära och kära, jag skulle inte klara det! Jag vill inte ens veta hur hans föräldrar mår nu och kommer må resten av deras liv!
Vila i frid Simon ♥
http://december.webblogg.se/
Han sa att han ville ha mig hos sig varje dag, iaf varje kväll och även att jag skulle sova hos honom någon gång!
Och att om det skulle ta slut så ville han iaf att vi skulle skiljas som vänner eftersom vi har och kommer alltid ha något gemensamt - barnet <3
Allt kändes bara så lättande, och pirrigt! Eftersom vi inte riktigt visste hur vi skulle bete oss mot varann just igår så blev det lite som i början när vi träffades, ingen vågade göra framsteg mot den andre och då blev känslan bara spännande! :)
Och ifredags hade han sagt att han gick med på att ses på freda-kväll och lördag men söndag ville han vara själv. Och igår sa han det att han ville att jag kom ändå :') visst, borde egentligen vara ifrån honom idag men det är så jävla svårt!
När jag har väl fått vart med honom den här helgen, då släpper ju all oro, alla spänningar och då blir jag så jääävla trött! Men ja vägrar somna för varje minut jag får vara med honom vill jag vara med honom!
Så jämt den grejen är glädjen! Men inatt hände något annat som kom att göra mig ställd nu under morgonen!
Ifredags kväll var jag ute och åkte med min kompis och min syster, var ett jäkla drag ute! Kollade mest på fulla folk, dom gör bort sig så mycket ;)
Men det var en kille där som drog åt sig min uppmärksamhet, han åkte runt i en a-traktor och såg så liten ut. En söt liten kille helt enkelt :)
Men vad vi inte visste då var att han hade 1 1/2 dygn kvar att leva...
han omkom inatt, han var bara 15 år... Han och hans kompis körde fyrhjuling och körde av vägen utan hjälm..
Även fast jag inte kände honom så blev jag så jävla rörd av situationen!
Jag fick ögonkontakt med honom, och den bilden komer jag ALDRIG att glömma..
Men jag blev rädd av händelsen! Vi vet inte hur lång tid var och en har..
Kanske är det mina hormoner som spökar med mig men ändå, det som hänt är hemskt! Skulle jag förlora någon av mina nära och kära, jag skulle inte klara det! Jag vill inte ens veta hur hans föräldrar mår nu och kommer må resten av deras liv!
Vila i frid Simon ♥
http://december.webblogg.se/
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.