Avliden

Min mamma ringde mig idag och berättade att det fanns en dödsruna i gårdagens UNT som jag nog borde läsa. Och se på f-n, min gamla balettfröken har gått bort. Ska inte tala ont om de döda, hon var en ganska bra balettfröken när hon ville - vet iaf två av mina kursare som jag dansade med 89-94 som senare blev dansare på Franska Operan.... inte illa pinkat. :-)

Annars var hon nog urtypen för en sådan där "posh" grevinna: högt tuperat vitt hår (ja redan då), blå klockad kjol, snörpte på munnen precis hela tiden, hakan i vädret och så knähundar förstås. Hennes dotter Theresa var med på varenda lektion och visade oss hur "riktig balett går till" i tid och otid....

Those were the days. Mina gamla tåspetsskor hänger här på väggen och samlar damm, där hänger de bra. Med mina vrist- och knäskador skulle jag aldrig få för mig att dansa igen, dessutom gick inte mina föräldrar på en enda avslutning under de 10+ år som jag dansade, och jag fick betala mina dräkter, skor, strumpbyxor osv själv ur egen ficka (inte lätt, tur jag hade en farmor och farfar som gav mig bidrag! när jag gick i mellan- och högstadiet så pengarna räckte). Jag slutade när vi bytte från blå till svarta dräkter - samtidigt som mina gamla tåspetsskor behövde pensioneras. Nya skor kostade mer än jag hade råd med och någon prima ballerina skulle jag ju aldrig bli ändå. :-)

[image1]