Att vara social... usch. Haha.

Okej, för att göra en lång historia kort så har jag inte jobbat på 2,5 år. Först var jag sjukskriven, sedan blev jag gravid, och nu är jag ju föräldraledig. Redan innan sjukskrivningen hade jag förlorat en hel del vänner eftersom jag flyttade till en annan stad, men när jag flyttade hem och i stort sett låg i sängen och inte ens orkade lyfta telefonen försvann resten av vännerna också. Nu mår jag fantastiskt bra och vänjer mig långsamt vid att ha ett normalt liv igen... men det som var helt naturligt innan gör mig numera skitnervös. Tror att alla tycker att jag beter mig konstigt eller är tråkig eller så... en annan mamma i föräldragruppen frågade om vi skulle gå på promenad tillsammans, jag var lika nervös som inför en spännande date, haha. Promenaden gick bra och hon vill att vi ska göra om det, det måste väl betyda att jag inte var helt tråkig/galen/idiotisk? Även gamla vänner har hört av sig och vill ses igen... får nervös-klump i magen. Alltså, fan vad svårt det är, men det är bara att ta sig i kragen. Det blir INTE bättre av att undvika social kontakt, jag behöver snarare MER. Då går säkert nervositeten över efter ett tag.