Att vara positiv
emsan13 · 2014-10-16 · 404 visningar
Ja men nu har ytterligare en vecka gått med det lilla pyret i magen. Känner fortfarande ingenting, jo lite illamående som kan komma och gå över hela dagen, lite tröttare och kan inte dricka kaffe, men jag kan lika gärna hitta på de symptomen :)
Efter förlossningen med sonen förra året konstaterade läkare att jag troligtvis saknar vissa receptorer i kroppen som gjorde att jag inte kunde få värkar, därutav kom sonen med akutsnitt. Dem tankarna ligger förtillfället och lurar att min kropp nu om det skulle bli missfall inte kan hantera och stöta ut det och jag får gå omkring utan att veta om det. Försöker verkligen att enbart tänka positivt och att jag Är Gravid tills motsatsen är bevisad!
Så går tankarna på dåliga dagar, på bra dagar längtar jag efter att få berätta för Alla!! Har tittat på storebror tröjor och liknande. Och där kommer vi till nästa tankebana som upptar mycket av min tid. Med sonen hade jag regelbunden cykel och jag visste direkt vilken vecka jag var i. Nu hade jag senaste mens 22/8 och då var mensen 1 vecka sen enligt mina beräkningar. I september var mensen sen igen och tog ett digitalt clearblue den 27/9 detta visade 1-2. Tog ytterligare ett test den 9/10 och detta visade 2-3. Alltså är jag nu idag antagligen i slutet av v6 vilket suger när det i appar och här på bli mamma är beräknat 7+6 det kan ju vara fel på nästan 14dagar, vilket inte är så stor grej egentligen men spelar ändå roll, det blir ju ytterligare 2veckor innan man når den säkra gränsen. Och när ska man då berätta för familj och vänner? (De närmsta vet redan ) Om man inte vet säkert själv vilken vecka man är i?
Ringde stadens privata klinik för ett besök men det var fullbokat. Min BM vill att om jag kan så ska jag vänta så länge som möjligt och hålla hårt i de positiva tankarna och det faktum att jag faktiskt är gravid :) jag gillar henne skarpt!
Efter förlossningen med sonen förra året konstaterade läkare att jag troligtvis saknar vissa receptorer i kroppen som gjorde att jag inte kunde få värkar, därutav kom sonen med akutsnitt. Dem tankarna ligger förtillfället och lurar att min kropp nu om det skulle bli missfall inte kan hantera och stöta ut det och jag får gå omkring utan att veta om det. Försöker verkligen att enbart tänka positivt och att jag Är Gravid tills motsatsen är bevisad!
Så går tankarna på dåliga dagar, på bra dagar längtar jag efter att få berätta för Alla!! Har tittat på storebror tröjor och liknande. Och där kommer vi till nästa tankebana som upptar mycket av min tid. Med sonen hade jag regelbunden cykel och jag visste direkt vilken vecka jag var i. Nu hade jag senaste mens 22/8 och då var mensen 1 vecka sen enligt mina beräkningar. I september var mensen sen igen och tog ett digitalt clearblue den 27/9 detta visade 1-2. Tog ytterligare ett test den 9/10 och detta visade 2-3. Alltså är jag nu idag antagligen i slutet av v6 vilket suger när det i appar och här på bli mamma är beräknat 7+6 det kan ju vara fel på nästan 14dagar, vilket inte är så stor grej egentligen men spelar ändå roll, det blir ju ytterligare 2veckor innan man når den säkra gränsen. Och när ska man då berätta för familj och vänner? (De närmsta vet redan ) Om man inte vet säkert själv vilken vecka man är i?
Ringde stadens privata klinik för ett besök men det var fullbokat. Min BM vill att om jag kan så ska jag vänta så länge som möjligt och hålla hårt i de positiva tankarna och det faktum att jag faktiskt är gravid :) jag gillar henne skarpt!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.