Att tänka efter före...
livingmydream · 2014-03-26 · 370 visningar
Igår gick vi in i v19 och över 45% av graviditeten har passerat. Ny vecka = ny vägning. Förra veckan hade jag gått upp 1.5kg. Likaså denna veckan. Ligger nu alltså på 57.5kg (2kg+ sen start). Det är normalt att ha gått upp 4-6kg vid det här laget enligt vad jag läst osv, men jag tycker ändå att det känns jobbigt.
Ni som känner mej vet att jag hade ätstörningar när jag var yngre och en stor skräck i det var förändringar i min kropp som jag själv inte kan styra helt över. Det skrämmer livet ur mej. Nu är jag där igen, med skräcken! Jag har alltid velat ha barn och alltid såklart vetat att man går upp i vikt och kroppen förändras osv. Men det skrämmer mej massor! Jag är livrädd för övervikt, bristningar, åderbråck, hemorrojder, trasig rygg osv. Det skrämmer mej galet! Att jag stod still på vågen i 3 veckor gjorde mej lugn, för magen växte ändå. Nu har jag gått upp 3kg på 2 veckor. Fortsätter det i den här takten slutar jag på ca 30kg+. Inte mitt mål.
Att folk säger ”Tjockis” och annat i den stilen vet jag är på skoj och att det bara är magen dom menar. Men som gammal anorektiker är det svårt att inte ta åt sej på fel sätt. För Jag kommer se mej själv som en tjockis snart, då inte bara på magen! Magen älskar jag, den är sååå fin! Och brösten, som jag alltid velat ha! Men i övrigt. Bredare höften, fylligare kärlekshandtagen osv… Nej. Dom gillar jag inte. Och jag vill inte ha mer än nödvändigt.
Dessutom insåg jag igår kväll att viktökningen slog till samtidigt som jag blev sjukskriven. Jag har haft ont och därför inte rört på mej så mycket som jag brukar. Skulle gissa att iaf en del av viktuppgången beror på det. Inte allt såklart, men självklart påverkar det! Jag har även kommit in i en sjukt dålig vana när de gäller socker. Jag måste verkligen skärpa mej där!!!
Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med de här… Kanske bara att även när ni inte menar illa kanske ni behöver tänka efter en gång till, för min skull, innan ni kallar mej tjock, fet osv. Jag vet att ni inte menar illa, men det får mej att tänka mer på hur jag ser ut och det blir inte bra…
Ni som känner mej vet att jag hade ätstörningar när jag var yngre och en stor skräck i det var förändringar i min kropp som jag själv inte kan styra helt över. Det skrämmer livet ur mej. Nu är jag där igen, med skräcken! Jag har alltid velat ha barn och alltid såklart vetat att man går upp i vikt och kroppen förändras osv. Men det skrämmer mej massor! Jag är livrädd för övervikt, bristningar, åderbråck, hemorrojder, trasig rygg osv. Det skrämmer mej galet! Att jag stod still på vågen i 3 veckor gjorde mej lugn, för magen växte ändå. Nu har jag gått upp 3kg på 2 veckor. Fortsätter det i den här takten slutar jag på ca 30kg+. Inte mitt mål.
Att folk säger ”Tjockis” och annat i den stilen vet jag är på skoj och att det bara är magen dom menar. Men som gammal anorektiker är det svårt att inte ta åt sej på fel sätt. För Jag kommer se mej själv som en tjockis snart, då inte bara på magen! Magen älskar jag, den är sååå fin! Och brösten, som jag alltid velat ha! Men i övrigt. Bredare höften, fylligare kärlekshandtagen osv… Nej. Dom gillar jag inte. Och jag vill inte ha mer än nödvändigt.
Dessutom insåg jag igår kväll att viktökningen slog till samtidigt som jag blev sjukskriven. Jag har haft ont och därför inte rört på mej så mycket som jag brukar. Skulle gissa att iaf en del av viktuppgången beror på det. Inte allt såklart, men självklart påverkar det! Jag har även kommit in i en sjukt dålig vana när de gäller socker. Jag måste verkligen skärpa mej där!!!
Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med de här… Kanske bara att även när ni inte menar illa kanske ni behöver tänka efter en gång till, för min skull, innan ni kallar mej tjock, fet osv. Jag vet att ni inte menar illa, men det får mej att tänka mer på hur jag ser ut och det blir inte bra…
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.