Att inte räcka till...

Jag kämpar fortfarande mot ångesten över att inte räcka till för min son. Det gör jag så klart, han mår så bra som en bebis bara kan göra! Men nu har jag accepterat att det inte räcker att amma honom utan han behöver tillägg oxå. Och det som gör mig så frustrerad är att jag har mjölk! Hur mycket som helst! Men bara för att vi måste använda amningsnapp kombinerat med att sonen har dåligt tålamod får han inte i sig tillräckligt. Det suger! Jag vill verkligen amma!! Att pumpa räcker inte, det ger inte samma "tillfredsställelse". Men han får typ bara mjölk iaf. Med tanke på hur många som kämpar med amningen och hur många som inte får det funka alls är jag jätteglad att jag kunde amma honom i två månader! Och att jag kan fortsätta ge mjölk. Men pumptillfällena blir färre. Jag känner mig dålig som inte orkar pumpa för att ge min son det bästa. Han föredrar när det är mjölk i flaskan, när det är det tittar han nöjt på mig under hela måltiden, när det är ersättning eller blandat brukar han skruva på sig som han är rastlös. Hoppas amningen funkar bättre med nästa barn. Då kommer inte amningsnappen fram direkt utan då ska det kämpas med bröstet från början! Och jag ska inte ge mig! Jag nådde mitt mål med Sixten. Amma till årsskiftet och ge övervägande mjölk tills han blir 4 månader, han blir 12 veckor på måndag och frysen är typ full med mjölk. Har börjat tina upp lite nu eftersom och varva med dagens produktion så hans mage får vänja sig långsamt vid ersättningen :). Jag trodde inte det var möjligt att älska nån så mycket som jag älskar Sixten. Inte ens när han bajsade på min mage kunde jag låta bli att skratta. Att vara mamma är oslagbart och att skaffa barn är utan tvekan det bästa jag nånsin gjort!!