Att inte kunna bli gravid!

Efter min första abort vid 16 års ålder har jag genom åren alltid varit oerhört rädd att inte kunna bli gravid och vid varje lyckad graviditet har jag tackat gudarna för mina barn även om ett av barnen är handikappat. Jag känner ett sådant medlidande och sorg med de som inte kan få barn. Tänker twx på en tjej på denna sida som försökt få barn när jag fick plus i höstas och läser här ibland hur hon fortfarande kämpar för att bli gravid och nu sitter jag med mitt lilla mirakel i famnen. Livet är verkligen inte rättvist och jag försöker vara oerhört ödmjuk inför det. Varje natt likt denna när lillan inte vill sova så vet jag ju att det finns många som gärna skulle byta och då känns inte tröttheten lika fruktansvärd längre. Har även just avslutat en bok i ämnet som heter" Älskling vi blir inte", handlar om en kvinnas kamp under 16 år att bli gravid. Allt hon gick igenom, offrade, missade osv. Allt för att få ett barn. Å här är jag lycklig mamma till tre flickor, men även jag faller dit i depprräsket när jag funderar på varför just jag, varför fick jag ett handikappat barn, alla andra får friska barn osv. Vi slåss alla med våra demoner. Tja lite tankar för idag! Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni som kämpar för att få barn lyckas på ett eller annat vis.