att få dagarna att gå.
lindblomelin · 2013-07-14 · 342 visningar
En mindre bra dag idag, även fast man försöker hålla sig positiv och lyckas med det 90 procent av tiden.. kommer känslorna ibland ikapp en att saker inte är som de borde vara.
Var och hälsade på min älskade idag och är som vår första dejt igen varje gång vi ses, han får mitt hjärta att slå ett extra slag varje gång. Men som vanligt blir jag lika ledsen och ensamheten tar över varje gång vi setts, det räcker inte till. Nu ska han äntligen få komma till en anstalt efter 5 månaders häktningstid och det kommer underlätta så mycket för oss. Men bitterheten att en annan man han tagit ifrån oss allt vi kunde haft, att hans älskade dotter kommer vara 1.5 år innan hennes pappa är vid hennes sida om dagarna, det tar på psyket.
Att vi ska behöva finna oss i att träffas max varannan vecka, 1 timme för en idiot inte kan stå för sina handlingar. Att jag HOPPAS över att pappan till mitt barn ska få vara med när vår älskling föds. Att se fram emot permissioner på några timmar, kanske någon dag. Det känns så hemsk att man sitter och önskar dessa saker när det inte ens ska behöva vara såhär.
Dock är jag glad för min egna skull att jag är gravid i denna svåra stund i livet, att jag ej stod helt ensam utan något som helst att se fram emot, lägga ner tid och tankar på.. Någon att älska och ta hand om. I mitt tidigare liv före jag träffade min karl som tog mig ifrån depression och missbruk hade jag grävt min egna grav. Men här står jag på egna ben, men huvudet högt, mår toppen och ser saker från den ljusa sidan som jag aldrig gjort förr. Allt tack varje två personer, min älskling och våran underbara som är hos oss om tre månader. För er kommer jag gå genom eld och vatten för att alltid ge er det bästa, för det är de enda ni är värda!
Finns så mycket tankar&känslor jag känner att jag behöver få ur mig, men det tar stopp.. Det finns för mycket att säga att det är lättare att inte säga något alls. Även fast saker och ting inte är på rätt plats, att det inte är som det borde vara. Finns det inget man kan göra åt det, utan man får bita i det sura äpplet och se det fina i detta. Det man har att uppskatta i livet, fokusera på det goda och inte det onda. Ta vara på all lycka som finns och får en att orka lite till.
Var och hälsade på min älskade idag och är som vår första dejt igen varje gång vi ses, han får mitt hjärta att slå ett extra slag varje gång. Men som vanligt blir jag lika ledsen och ensamheten tar över varje gång vi setts, det räcker inte till. Nu ska han äntligen få komma till en anstalt efter 5 månaders häktningstid och det kommer underlätta så mycket för oss. Men bitterheten att en annan man han tagit ifrån oss allt vi kunde haft, att hans älskade dotter kommer vara 1.5 år innan hennes pappa är vid hennes sida om dagarna, det tar på psyket.
Att vi ska behöva finna oss i att träffas max varannan vecka, 1 timme för en idiot inte kan stå för sina handlingar. Att jag HOPPAS över att pappan till mitt barn ska få vara med när vår älskling föds. Att se fram emot permissioner på några timmar, kanske någon dag. Det känns så hemsk att man sitter och önskar dessa saker när det inte ens ska behöva vara såhär.
Dock är jag glad för min egna skull att jag är gravid i denna svåra stund i livet, att jag ej stod helt ensam utan något som helst att se fram emot, lägga ner tid och tankar på.. Någon att älska och ta hand om. I mitt tidigare liv före jag träffade min karl som tog mig ifrån depression och missbruk hade jag grävt min egna grav. Men här står jag på egna ben, men huvudet högt, mår toppen och ser saker från den ljusa sidan som jag aldrig gjort förr. Allt tack varje två personer, min älskling och våran underbara som är hos oss om tre månader. För er kommer jag gå genom eld och vatten för att alltid ge er det bästa, för det är de enda ni är värda!
Finns så mycket tankar&känslor jag känner att jag behöver få ur mig, men det tar stopp.. Det finns för mycket att säga att det är lättare att inte säga något alls. Även fast saker och ting inte är på rätt plats, att det inte är som det borde vara. Finns det inget man kan göra åt det, utan man får bita i det sura äpplet och se det fina i detta. Det man har att uppskatta i livet, fokusera på det goda och inte det onda. Ta vara på all lycka som finns och får en att orka lite till.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.