Att bo i lägenhet.

Jag och min sambo bor i en hyreslägenhet, vi trivs bra men själv klart vill vi ha ett hus och vi är i start gropparna bad som gäller att spara till handpenningen. Alla har hus och det känns så att det är något dåligt att bo i lägenhet, jag blir så ledsen vi är inte sämre människor för att vi bor i lägenhet med snart två baran. Vi lägger pengar var månad till hus och min sambo för som tex julbomos och då sa vi att halva bonusen skulle in på hus kontus men så blev det inte för min sambos hobby fick lite extra tillsyn, jag blev arg på honom för han sa att halva skulle in på huset men sen kan jag ju inte tvinga han det är hans pengar men om han vill ha hus så får han ju lägga mer i med att han tjänar mer än mig och har den lyxen med att få extra pengar på bonus. Jag lägger de pengarna jag kan, och nu bli man snart mamma ledig och då blir det mindre pengar men jag ska ändå lägga undan till huset. Vi har räcknar på att det kommer ta 4 år innan vi har de pengarna till en insatts men om sambon tar sig i kragen så blir det på halva tiden. Blir så ledsen och sen så får man höra att när ska ni ha hus det hade varit skönt för barnen med en trädgård och att få växa upp i ett hus. Men sen vill man inte lägga hela lönen på hus man kan inte för man ska leva oxå, om vi hade Hittat på saker att göra, så hade vi mått dåligt. Nu ska vi ha ett barn till och gifta oss till sommaren och det ser vi framemot. Huset kommer och vi trivs i lägenheten man ska va glad över att vi har tak över huvudet men börjar bli ledsen på kommentarerna och jag känner att man blir ner titta för att man inte har hus.

Ja ja behövde skriva av mig. Känner lite stress och oro över det hela men jag kan inte trolla och våra bara har det bra ingen nöd på dem fast vi bor i lägenhet ;)