Att bli mamma

Jag har tänkt mycket på att vi kommer bli föräldrar, hur galet det låter. Ska någon liten mini-människa kalla mig för mamma? Ska jag börja ta ansvar för någon annans liv? En liten som ska uppfostras, älskas och växa som människa, på de grunder som jag och min sambo lär ut.

Helt plötsligt kände jag mig väldigt liten själv. Hur gör man? Finns det någon manual till föräldraskap? Vad händer om jag gör fel? och den värsta tanken av dom alla; Tänk om jag inte blir en bra mamma till mitt barn.

Efter ett telefonsamtal med min egen mamma så kändes det hela mycket bättre. Hon är klok, min mor. Hon är världens bästa mamma.

Min mamma sa detta till mig.

"Jag vet att du kommer bli den bästa mamma i världen för ditt/dina barn. Just nu känns allt så främmande och konstigt. Så fort din baby är född så föds även du som mamma och allt faller på plats instinktmässigt. Bara lite praktiska detaljer kan man behöva hjälp med, men övning ger färdighet och du har många som kan hjälpa dig. Kram"

Precis så känns det. Främmande och konstigt. Men det känns även tryggt att veta att vi inte är ensamma. Vi har andra i vår närhet som kommer stötta och hjälpa. Lilla skrutten. Tänk vad många som väntar på att få träffa dig, hålla dig och älska dig. Inte bara dina föräldrar.