Att arbeta med förlossningsrädsla

I söndags tog ett 8 veckors långt KBT-program slut. I 8 veckor har jag fått verktyg och hjälp med hur jag ska komma över min förlossningsrädsla. Programmet har varit jättebra och jag är evigt tacksam till min barnmorska jag hade på förlossningen (vår kompis mamma) som gav mig informationen om FRIDA-Projektet som Lindköpings Universitet håller i.

Nu kan jag se framemot förlossningen, även om den kan kännas skrämmande, så vågar jag tänka på den och jag vågar gå igenom det som komma skall. Inte ens tanken på kejsarsnitt har lugnat mig, det har fått rädslan att skena ännu mer, eftersom mitt akuta snitt jag gick igenom blev en sådär trevlig upplevelse och jag fick sövas för att bedövningen inte tog och de började lägga snittet. Jag skrek rakt ut.

KBT-projektet kombinerat med samtal från en Aurorabarnmorska har gjort underverk och vissa dagar kan jag längta till förlossningen. Vilket jag aldrig i min vildaste fantasi trodde att jag skulle göra. Min förlossningsrädsla startade långt innan jag visste att jag återigen var gravid, den startade direkt efter sonens födelse och jag tyckte själv jag var dum i huvudet som VILLE ha ett barn till.

Jag är glad och tacksam för den professionella hjälp som finns. Hur skulle jag annars överleva och ta mig igenom ännu en förlossning?

Mina 8 veckor är alltså slut och jag kommer sakna programmet, nu måste jag jobba på egen hand och hålla mina nya verktyg vid liv.

I Juli är det dags för ett nytt Auroramöte, undra om det kommer bli fler möten sen, då jag känner mig så pass lugn som jag gör.

Mitt sista projekt jag har innan förlossningen är att vara med i en profylaxkurs, men för att hinna med de två kurstillfällena vill det till att Knodden INTE tittar ut för tidigt, då är det kört!

Ha en bra tisdag på er!