Att vara eller inte vara???
Medlem · 2009-01-26 · 323 visningar
I fredags fick jag brun flytning och var väldigt orolig IGEN. Jag satt här och läste om alla som hade samma probelm som jag. Någon hade skrivit " Åka till GYN akuten utan att ringa först! Annars vill de att du ska vänat ut några dagar.". Jag reste mig upp dirket från soffan tog kälderna på mig och åkte till gynakuten med min man kl 16:30 i fredags. Jag hade mensvärk och lite blödning. Jag fick lämna ett G-test först i vänta på läkaren. Det var oroliga minuter jag fick vänta på svaret.
Alla ville få mig tro att jag bara inbildar mig att jag är gravid. "Det är omöjligt att vara det när man över 40. Det är din ålder som spökar."
Till slut kom systern och bekräftade att jag var GRAVID. Tårarna rann bara. Till slut vågade ngn inom sjukvården bekräfta att jag är gravid. Jag kunde inte stoppa mina tårar. Efter 2 timmars vänta kom läkaren. En UL och där var det. Det lilla livt som man knappt kunde se.
Jag fick lämna ett blodprov i fredags kväll och ett nu på måndag morgon för att bekräfta att allt är som det ska vara. Överlycklig åkte vi hem i fredags och allt kändes lungt och skönt. Nu hade vi sett det med egna ögon. Jag hade inte inbildat mig.
I söndags började jag se igen bruna flytningar och som övergick till lite blödning under natten. Jag var och lämnade provet imorse och bad om att träffa en läkare men ACK ACK så grymt att de ville att jag skulle först vänta på svaret från mina blodprover.
Här sitter jag nu på jobbet en måndag morogn och kan inte jobba. Jag vågar inte gå ifrån min telefon. Min mensvärk blir bara mer och mer och oron håller ett hårt grepp om min hals. Jag vill gråta och skrika.
" Kan inte någon säga till mig hur jag mår?". Jag börjar ge upp! Ena sekunden leker jag med tanken att det är kört nu men jag är glad och tacksam att jag fick den upplevelsen att vara gravid. Andra sekunden vill jag inte att det ska vara över.
Jag vill bara veta! GUD! ge mig kraft att förstå och att ha tålamod!
ge mig kraft att acceptera mitt öde! Men snälla låt mig inte lida! Låt inte det lilla livt lida pga mig. Snälla ge mig kraft att klara av det som är mitt öde!
För exakt 10 år sen, jan 1999, blev jag gravid men var tvungen att göra abort. Jag är rädd för att detta är straffet för mitt brott. Ge mig kraft, ge mig tålamod, ge mig förstånd, ge mig ödmjukhet att ta emot mitt straf!
Gode GUD var barmhärtig mot mig!
Ge mig kraft att klara av samtalet från sjukhuset idag!
Alla ville få mig tro att jag bara inbildar mig att jag är gravid. "Det är omöjligt att vara det när man över 40. Det är din ålder som spökar."
Till slut kom systern och bekräftade att jag var GRAVID. Tårarna rann bara. Till slut vågade ngn inom sjukvården bekräfta att jag är gravid. Jag kunde inte stoppa mina tårar. Efter 2 timmars vänta kom läkaren. En UL och där var det. Det lilla livt som man knappt kunde se.
Jag fick lämna ett blodprov i fredags kväll och ett nu på måndag morgon för att bekräfta att allt är som det ska vara. Överlycklig åkte vi hem i fredags och allt kändes lungt och skönt. Nu hade vi sett det med egna ögon. Jag hade inte inbildat mig.
I söndags började jag se igen bruna flytningar och som övergick till lite blödning under natten. Jag var och lämnade provet imorse och bad om att träffa en läkare men ACK ACK så grymt att de ville att jag skulle först vänta på svaret från mina blodprover.
Här sitter jag nu på jobbet en måndag morogn och kan inte jobba. Jag vågar inte gå ifrån min telefon. Min mensvärk blir bara mer och mer och oron håller ett hårt grepp om min hals. Jag vill gråta och skrika.
" Kan inte någon säga till mig hur jag mår?". Jag börjar ge upp! Ena sekunden leker jag med tanken att det är kört nu men jag är glad och tacksam att jag fick den upplevelsen att vara gravid. Andra sekunden vill jag inte att det ska vara över.
Jag vill bara veta! GUD! ge mig kraft att förstå och att ha tålamod!
ge mig kraft att acceptera mitt öde! Men snälla låt mig inte lida! Låt inte det lilla livt lida pga mig. Snälla ge mig kraft att klara av det som är mitt öde!
För exakt 10 år sen, jan 1999, blev jag gravid men var tvungen att göra abort. Jag är rädd för att detta är straffet för mitt brott. Ge mig kraft, ge mig tålamod, ge mig förstånd, ge mig ödmjukhet att ta emot mitt straf!
Gode GUD var barmhärtig mot mig!
Ge mig kraft att klara av samtalet från sjukhuset idag!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.