Åskådarplatsen
Medlem · 2010-02-18 · 258 visningar
Så det är här ni är alla gravida.. I ert egna graviduniversum med gravidspråk och gravidsymptom. Jag vet inte om jag är initierad ännu.. Det tog ett tag innan jag förstod vad "plusade" innebär och jag sitter fortfarande och väntar på min förstoppning, svullna mage och hunger som jag har hört talas om så mycket. Jag vill också ha något att skryta med. Jag är t.o.m. trevlig mot min sambo fastän jag skulle kunna ta tillfället i akt och nippra ur hur mycket som helst nu. Skulle inte graviditeten få vara en stor jäkla ursäkt för att få peta i sig de där två extra ostmackorna? Nej.. det blidde inte så, men man får vara glad för det lilla.
Jag kan t.ex. snart prata med vem som helst med gravidmage om flytningar. Jag kan diskutera mina vårtgårdar utan eftertanke med kvinnliga bekanta och jag kommer att kunna tvinga alla mina vänner (om jag har några kvar) att komma till mitt kvarter och fika för att jag inte orkar åka någonstans själv. Jag är ju trött!
Hur utnyttjar man de här frikorten från den sociala normen då om ingen vet om att man är gravid?? Jo, det kan man ju inte! Det är bara helt förjävligt. I fyra veckor till kommer jag att behöva tiga och inte få ingå i gravidskaran på offentlig nivå. Jag kommer att höra : "ja, men det märker du när du själv blir gravid" och "när ni får barn om några år" och inte få hävda mig med att jag minsann vet allt om hur det är att vara gravid och att jag är näst intill är förälder och därför förstår varenda mamma i hela världen. Nu är man fortfarande på andra sidan strecket och vet inte vad man pratar om. Man är utestängd från mammadiskussioner och föräldrarfrågor och i alla lägen där barn diskuteras får man sitta på åskådarplatsen för att man omöjligen kan förstå hur det är.
Det är när man har suttit på åskådarplatsen som det är det skönt att komma hit. Här kan man vara med i gravidligan, graviduniversumet och stoltsera med sin förstoppning om man har någon och diskutera sina vårtgårdar och känna att man är alldeles jättegravid även fast man bara är i 8e veckan. Och jag behöver stoltsera med min obefintliga gravidmage någonstans när den överallt annars fortfarande lever i mina supergravida vänners skugga. Om jag inte skulle få göra det, skulle jag inte alls tro på att jag är gravid och det skulle ju också vara förjävligt, med eller utan frikort.
Så jag antar att det här blir mitt sätt att påminna mig själv om vad som pågår och att jag är gravid. Ett sätt att förstå att jag faktiskt kommer att få en liten bebis. Även om det känns overkligt.
Jag kan t.ex. snart prata med vem som helst med gravidmage om flytningar. Jag kan diskutera mina vårtgårdar utan eftertanke med kvinnliga bekanta och jag kommer att kunna tvinga alla mina vänner (om jag har några kvar) att komma till mitt kvarter och fika för att jag inte orkar åka någonstans själv. Jag är ju trött!
Hur utnyttjar man de här frikorten från den sociala normen då om ingen vet om att man är gravid?? Jo, det kan man ju inte! Det är bara helt förjävligt. I fyra veckor till kommer jag att behöva tiga och inte få ingå i gravidskaran på offentlig nivå. Jag kommer att höra : "ja, men det märker du när du själv blir gravid" och "när ni får barn om några år" och inte få hävda mig med att jag minsann vet allt om hur det är att vara gravid och att jag är näst intill är förälder och därför förstår varenda mamma i hela världen. Nu är man fortfarande på andra sidan strecket och vet inte vad man pratar om. Man är utestängd från mammadiskussioner och föräldrarfrågor och i alla lägen där barn diskuteras får man sitta på åskådarplatsen för att man omöjligen kan förstå hur det är.
Det är när man har suttit på åskådarplatsen som det är det skönt att komma hit. Här kan man vara med i gravidligan, graviduniversumet och stoltsera med sin förstoppning om man har någon och diskutera sina vårtgårdar och känna att man är alldeles jättegravid även fast man bara är i 8e veckan. Och jag behöver stoltsera med min obefintliga gravidmage någonstans när den överallt annars fortfarande lever i mina supergravida vänners skugga. Om jag inte skulle få göra det, skulle jag inte alls tro på att jag är gravid och det skulle ju också vara förjävligt, med eller utan frikort.
Så jag antar att det här blir mitt sätt att påminna mig själv om vad som pågår och att jag är gravid. Ett sätt att förstå att jag faktiskt kommer att få en liten bebis. Även om det känns overkligt.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.