Är det så här man ska må?

Måste säga att de senaste veckorna har varit ovanligt bra. Jag känner mig harmonisk, energisk och allmänt glad och sprallig. När jag väntade min dotter var jag deprimerad och grät mest hela tiden. Så omedvetet har jag gått runt och förväntat mig att jag ska må lika dåligt under denna graviditetet. Men denna gång känns det helt annorlunda. Jag mår bra, helt enkelt! Kan inte ens minnas senaste gången jag grät eller bråkade med min man eller någon annan överhuvudtaget. Denna gång är jag dessutom stolt över min växande mage och försöker inte gömma undan den i bylsiga tröjor som förra gången (varför gjorde jag så?!). Kan det vara så enkelt att man faktiskt kan vara glad och lycklig trots eller rättare sagt DÄRFÖR ATT man är gravid?! Är det detta mina tjejkompisar har pratat så mycket om?

Jag har så mycket energi att jag till och med lyckades slänga ihop en riktigt smarrig Toscakaka (min man är galen i det) som jag inte har bakat på över sex månader. Det var han värd, efter allting han gör för mig ;) Han frågade om allting var som det skulle med mig, stod jag verkligen och bakade klockan 22:30?! Ja älskling, sa jag, jag mår prima! Och nu ska du äntligen få äta din favorit dessert igen. "Almond cake?! YES!" utropade han. Ha ha. Tilläggas kan ju att Toscakaka inte går att hitta här i NY, annars hade han ju kunnat köpa en. Jag håller tummarna för att mitt glada humör håller i sig, för det vore ju underbart att slippa grina och må dåligt som jag gjorde sist. Jag var länge osäker på om vi överhuvudtaget skulle skaffa några fler barn, med tanke på vilket helvete jag upplevde under första graviditeten. Nu är jag så enormt glad att vi bestämde oss för att skaffa ett syskon till vår lilla dotter :)