Är det nu det börjar...?
CelieH · 2010-12-23 · 410 visningar
Jag har haft en rätt lindrig graviditet. Är i mitten av vecka 31 och börjar nu känna av diverse obehagliga saker i kroppen.
Pyret sparkar så det gör ont. Magen är ofta spänd så det känns riktigt obehagligt pga barnet ligger och trycker utåt så mycket h*n kan. Foglossningen hälsar på, vissa dagar känns bättre än andra.
Skulle nyss resa mig ur soffan för att säga hej då till sambon som skulle iväg och göra sin sista natt på jobbet. Kommer upp fötterna och ska sen räta mig. Tar tok-stopp. Kan inte räta på ryggen. Blir ståendes med händerna på vardagsrumsbordet och kommer ingenstans. Tar sats och försöker igen, skriker rakt ut. Sambon kollar oroligt på mig, undrade om jag skojade eller inte, men insåg snart att något var fel. Tårarna var inte långt ifrån, förskte en tredje gång och började skratta, inget glädje skratt, mer ångestfullt, eller panikartat skratt!
Vafan! Såhär kan jag inte stå hela natten! Sambon börjar massera mitt ryggslut och höften, gjorde ett fjärde försök att resa mig och det gick, med en stödjande hand från sambon.
Fan, vill aldrig mer uppleva detta. Efteråt blev jag alldeles kall och började frysa.
Annars har vi köpt gran idag. Jättetät och fin nertill och glesare upptill, men vad tusan, den luktar gott och har personlighet =) Skinkan är griljerad och nästan alla klappar är inslagna, 3 kvar bara!
Hoppas ni får en riktig God Jul alla mammor och blivande mammor därute!
Pyret sparkar så det gör ont. Magen är ofta spänd så det känns riktigt obehagligt pga barnet ligger och trycker utåt så mycket h*n kan. Foglossningen hälsar på, vissa dagar känns bättre än andra.
Skulle nyss resa mig ur soffan för att säga hej då till sambon som skulle iväg och göra sin sista natt på jobbet. Kommer upp fötterna och ska sen räta mig. Tar tok-stopp. Kan inte räta på ryggen. Blir ståendes med händerna på vardagsrumsbordet och kommer ingenstans. Tar sats och försöker igen, skriker rakt ut. Sambon kollar oroligt på mig, undrade om jag skojade eller inte, men insåg snart att något var fel. Tårarna var inte långt ifrån, förskte en tredje gång och började skratta, inget glädje skratt, mer ångestfullt, eller panikartat skratt!
Vafan! Såhär kan jag inte stå hela natten! Sambon börjar massera mitt ryggslut och höften, gjorde ett fjärde försök att resa mig och det gick, med en stödjande hand från sambon.
Fan, vill aldrig mer uppleva detta. Efteråt blev jag alldeles kall och började frysa.
Annars har vi köpt gran idag. Jättetät och fin nertill och glesare upptill, men vad tusan, den luktar gott och har personlighet =) Skinkan är griljerad och nästan alla klappar är inslagna, 3 kvar bara!
Hoppas ni får en riktig God Jul alla mammor och blivande mammor därute!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.