Äntligen sista dagen

Ska snart åka till jobbet. Sista arbetsdagen, sen ska jag vara ledig. Kommer bli skönt att bara få vara hemma 10 dagar innan bf. Måste säga att det ändå varit skönt att jobba fram till nu, men min kropp behöver vila.

Ryggen höll på att gå av igår och mina höfter har värkt något så fruktansvärt i natt, trodde aldrig jag skulle komma ur sängen inatt när jag vaknade och behövde gå på toaletten.

Igår bröt helvetet ut. Blev osams med min pappa, kändes skit. Vi bara skrek på varandra i telefonen, jag lite högre och till slut kunde jag inte hålla tårarna borta. Sambon tog telefonen ifrån mig och jag kunde inte behärska mig. Fjärren till tvn for in i väggen och ett glas med vatten åkte i golvet innan jag hamnade i sängen nere i källaren, hysteriskt gråtandes.

Min sambo kom ner efter att ha plockat upp glaset och torkat upp vattnet, inte ord om min handling sa han. Han satte sig på sängen, klappade min rygg medan jag skrek och grät. Reste mig upp med en sån negativ energi, slog och sparkade i en vägg och min sambo bara tittade på, han bad mig inte att sluta, han bara tittade. Till slut reste han sig upp och höll ut armarna, jag lät mig omfamnas, sjönk ihop på golvet och han följde med mig ner och fortsatte hålla om mig. Jag grät, lugnare nu.

Kände kraftiga sammandragningar och värkar och blev lite orolig för Pyret. Satte mig på sängen och hämtade andan. Min sambo visste inte vad han skulle göra, slutade med att han ringde min pappa för att prata med honom och sen ringde han min mamma, han bad båda om samma sak. Lämna mig utanför deras skiljsmässa.

När jag väl orkade gå upp igen, så sa han att han skulle gå hem till min pappa och prata med honom, bara de två, mellan 4 ögon.Jag ville egentligen inte, men kunde inte hålla honom kvar hemma. Han bad mig ta det lugnt och inte göra något dumt (hade tidigare sagt att jag önskade att jag kunde ta bilen och bara hat köra, men hade våran skatt att tänka på).

Sammandragningarna och värkarna avtog, men Pyret var upprörd hela kvällen. Inte så konstigt. Jag undrar vad mitt blodtryck låg på egentligen, på tok för högt.

Jag har inte pratat mer med pappa sen händelsen igår, men han hade bett om ursäkt när sambon var där och jag hade fått ett mail.

Jag skrev tillbaka att jag inte vill vara osams med honom, men jag kan heller inte tolerera vad som händer. Att han och mamma inte kan hålla sams är en sak, men man beter sig inte som han gjorde över fb, bara så fel och det var så det startade, när jag bad honom att sluta skriva såna elaka pikar över internet.

Vi får se vad som händer. Jag vet att han är rädd för att vi ska bryta kontakten, mitt Pyre blir mina föräldrars första barnbarn och han längtar massor. Jag hoppas verkligen att vi löser detta och att jag slipper bli påhoppad så fort jag säger stopp.

Nu ska jag ta och göra mig iordning. En ny arbetsdag väntar, min sista =)

Ha det bra!