Äntligen är han här =D
FyraStycken · 2013-04-23 · 1 062 visningar
I söndags kl 10:30 fick vi tid för igångsättning å när jag kom in så hade jag redan regelbundna men svaga värkar och va öppen 3... CTG kopplades och efter en halvtimma kom BM in igen å sa att vi måste koppla elektrod på barnet pga att hans hjärta reagerade dåligt på värkarna.
Pyspunka gjordes på hinnorna och elektrod kopplades på hans huvud och jag blev beordrad att fasta och ta ut mina smycken.
Efter de så satt barnmorskan i vårat rum hela tiden å höll koll på honom. Jag fick ligga i olika ställningar och blev informerad om hur akutsnitt å urakut snitt går till.
Läkaren kom in å kollade bebins mjölksyra men allt såg ok ut å vi hittade en ställning som funkade, jag fick sitta upp eller stå men låg jag så la hans hjärta nästan av efter värkarna. Så läkaren å BM beslöt sig att ha is i magen.
Kl 14 eller 15 kom nästa skift och de va en helt underbar BM... en fin kvinna med otrolig närvaro.Läkaren tog nya mjölksyreproven å jag va nu öppen 4cm.
Sen va allt underbart i några timmar...fick inte ligga ner bara för de klarade inte bebisen av men jag satt på sängkanten med gåbordet som stöd.
Fick värkförstärkande dropp för att få längre värkar, hade 4st värkar på 10 min men de va för korta. De började bli jobbigt men ändå vackert och jag använde mig av lustgasten. Min kropp mindes helt å jag dansade med i värkarna.
kl 20 tog läkaren ett nytt test på honom för jag hade legat ner lite å vilat å han hade blivit stressad å efter de blev de e ett helvette...
Jag va då bara öppen 5 men hade värkar som om jag va öppen 8.. jag satt på sängkanten å fick värk på värk på värk utan paus å paniken spreds i kroppen...
Om jag bara va öppen 5 å hade så jobbigt skulle jag inte klara av det så 20:30 bad jag henne undersöka mig för p se om jag öppnats mer men de hade jag inte så jag bad om ryggbedövning... ville få vila...skulle inte orka annars..
De kändes ändå som om han skulle komma snart.. inte i nått tryck eller så utan i min intution.
BM kopplade bort droppet å jag fick l'gga mig innan narkosläkaren kom så jag fick vila men jag hann ligga 1 min på ena sidan innan de kom in läkare snabbt i rummet å sa åt mig å vända mig på andra sidan...testade de å efter nån ytterligare minut så ko0m fler läkare in å rummet va nu fullt me folk. De sa åt mig att ställa mig å alla 4 men jag sa nej. De skulle inte gå.
De försökte säga åt mig bestämt men jag tittade på ena läkaren å sa bara att de går inte. Allt gick superfort... jag sa till min BM att undersöka mig å så kom en värk å jag lyfte på benet å ut kom han.
En enda krystning. Från 5cm på en kvart. Narkosläkaren stod utanför å väntade
20:47 föddes han å alla blev chokade över att de gick så snabbt. De va precis på väg å ta mig till OP å urakut snitta mig.
Personalen va helt underbara. Alla som inte behövdes bara försvann å vi fick i lugn å välkomna vår fina bebis. Han andades dåligt å hade svalt fostervatten men jag fick upp han på mitt bröst å de fortsatte klappa igång honom där.
Jag är så oerhört tacksam för att jag inte hann få ryggbedövning efersom de gick så fort... å att han kom ut av sig själv så jag slapp sövas å missa allt.
Jag sprack inget å va inte ens öm i underlivet. De ända som känns nu är livmodern å lite i ryggen men annars känns de inte ens att jag fått bebis =)
Underbara kropp å kunna föda barn. De blir lättare å lättare för varje bebis.
Å underbara unge å kunna födas fram på de viset. Å underbara sambo som klarar av att vara så stöttade å närvarande.
Å sist men inte minst...underbara personal på KS som va ett sånt otroligt stöd.
Elliot Wilde Fröberg föddes 21 april kl 20:47 och vägde 4070g, 54 lång.
<3
Pyspunka gjordes på hinnorna och elektrod kopplades på hans huvud och jag blev beordrad att fasta och ta ut mina smycken.
Efter de så satt barnmorskan i vårat rum hela tiden å höll koll på honom. Jag fick ligga i olika ställningar och blev informerad om hur akutsnitt å urakut snitt går till.
Läkaren kom in å kollade bebins mjölksyra men allt såg ok ut å vi hittade en ställning som funkade, jag fick sitta upp eller stå men låg jag så la hans hjärta nästan av efter värkarna. Så läkaren å BM beslöt sig att ha is i magen.
Kl 14 eller 15 kom nästa skift och de va en helt underbar BM... en fin kvinna med otrolig närvaro.Läkaren tog nya mjölksyreproven å jag va nu öppen 4cm.
Sen va allt underbart i några timmar...fick inte ligga ner bara för de klarade inte bebisen av men jag satt på sängkanten med gåbordet som stöd.
Fick värkförstärkande dropp för att få längre värkar, hade 4st värkar på 10 min men de va för korta. De började bli jobbigt men ändå vackert och jag använde mig av lustgasten. Min kropp mindes helt å jag dansade med i värkarna.
kl 20 tog läkaren ett nytt test på honom för jag hade legat ner lite å vilat å han hade blivit stressad å efter de blev de e ett helvette...
Jag va då bara öppen 5 men hade värkar som om jag va öppen 8.. jag satt på sängkanten å fick värk på värk på värk utan paus å paniken spreds i kroppen...
Om jag bara va öppen 5 å hade så jobbigt skulle jag inte klara av det så 20:30 bad jag henne undersöka mig för p se om jag öppnats mer men de hade jag inte så jag bad om ryggbedövning... ville få vila...skulle inte orka annars..
De kändes ändå som om han skulle komma snart.. inte i nått tryck eller så utan i min intution.
BM kopplade bort droppet å jag fick l'gga mig innan narkosläkaren kom så jag fick vila men jag hann ligga 1 min på ena sidan innan de kom in läkare snabbt i rummet å sa åt mig å vända mig på andra sidan...testade de å efter nån ytterligare minut så ko0m fler läkare in å rummet va nu fullt me folk. De sa åt mig att ställa mig å alla 4 men jag sa nej. De skulle inte gå.
De försökte säga åt mig bestämt men jag tittade på ena läkaren å sa bara att de går inte. Allt gick superfort... jag sa till min BM att undersöka mig å så kom en värk å jag lyfte på benet å ut kom han.
En enda krystning. Från 5cm på en kvart. Narkosläkaren stod utanför å väntade
20:47 föddes han å alla blev chokade över att de gick så snabbt. De va precis på väg å ta mig till OP å urakut snitta mig.
Personalen va helt underbara. Alla som inte behövdes bara försvann å vi fick i lugn å välkomna vår fina bebis. Han andades dåligt å hade svalt fostervatten men jag fick upp han på mitt bröst å de fortsatte klappa igång honom där.
Jag är så oerhört tacksam för att jag inte hann få ryggbedövning efersom de gick så fort... å att han kom ut av sig själv så jag slapp sövas å missa allt.
Jag sprack inget å va inte ens öm i underlivet. De ända som känns nu är livmodern å lite i ryggen men annars känns de inte ens att jag fått bebis =)
Underbara kropp å kunna föda barn. De blir lättare å lättare för varje bebis.
Å underbara unge å kunna födas fram på de viset. Å underbara sambo som klarar av att vara så stöttade å närvarande.
Å sist men inte minst...underbara personal på KS som va ett sånt otroligt stöd.
Elliot Wilde Fröberg föddes 21 april kl 20:47 och vägde 4070g, 54 lång.
<3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.