Äntligen Äntligen

Hejsan alla där ute.

Som jag ser det nu så har jag från och med i morgon en månad kvar tills jag ska ha bäbis. Så himmelens glad är jag. Hoppas denna månader går fort.

Jag har ju haft en hel del problem om jag vill säga så. Jag är som ett kollie. Jag ahr ont i hela bäckent så mina inte bär mig. Hoppa runt på krykor just nu. Som tur är ju det att inte långt kvar kan bitta ihopa tills dessa, förhoppnings vis.

Sedan har jag fått för mig en knäpp sak. Jag ska börja sticka. Lära mig. Se om det blir bra. Blir jävligt rast lös. Men kan ju fan inte göra något pga smärtan i bäckent. Om det ahde barait varit smärt back till näää då det fram till känns som hela underlivet ska spricka. Så då tänkte jag att stickning kan ju vara en bra sysselsätning. Fingrana och armarna är väl de delar som jag inte har ont i.

Försöker göra sådan saker som jag tänkt göra nu är jag hemma och gravid den sista tiden. Så bliv det inte.

Sedan är det denna jävla ångerst jag ahr införfölossningen. den blir allt starakr destur längre tiden går och det närmar sig. Jag är himmelens glad att jga inte har långt kvar. Men sen finns det en sida som jag bara känner att kommer blir väldigt jobbigt. Sedan allt på detta så¨får man reda på att barnet är stor ligger över det normal. Jippe tänkte jag då öka ju inte ångersten ännu mera. Det som jag tycker är så konstigt är att jag hade aldrig dessa känslor när jag födde min första. Men det ordnar sig säker. Hoppas jag.

LoVe

Jenny