Äntligen..
zaramagdalena · 2012-06-11 · 533 visningar
Hej igen alla..
Igår var jag på arbets intervju och det gick super så idag kommer jag jobba min första dag:) Det är inte heltid men det är något och all inkomst hjälper nu när vi har på de valp och bebis på väg, ville bara dela med mig efter som att det känns så skönt att äntligen ha fått ett jobb och något att göra. Jag kommer jobba som personlig assistent åt en supersöt liten kille och jag tror vi kommer trivas ihop.
Nu till bebis jag är i vecka 12+4 nu och det känns helt otroligt att jg ska bli mamma och jag tror inte att jag har riktigt förstått att det faktiskt ska hända än men det ska bli super super kul att få en liten till familjen. Men samtidigt lite jobbigt efter som att det är lite skakigt i förhållandet mellanmig och min sambo just nu. Inte så att jag tror att vi kommer göra sut men det är som att vi inte har någon tid ellr plats för varandra längre, vi ger som ingen tid till varandra längre och ingen kärlek. Jag är en otroligt romantisk människa som gillar att mysa och rå om den jag älskar ja ni vet allt som har med kärlek att göra, min sambo och jag brukade mysa mycket när vi träffades men sen vi flyttade till umeå har det blivit mindre hela tiden och jag vet inteom det är mitt fel efter som att jag är gravid kanske han inte tycker jag är atraktiv längre.
När vi fick reda på att jag var gravid och jag ville behålla det så fick han först panik och var väldigt hård i sina ord gällande vad han tyckte om barnet men han bestämde sig till slut för att han inte ville förlora mig så han är berädd att göra detta med mig men det kan ha varit där det börjde. Vi myser inte lika mycket och vi pratar inte lika mycket med varandra längre och jag har en kännsla av att han inte tycker jag är atraktiv längre. Jag vet inte om jag blivit tjock av allt ätande efter som att jag är hungrig hela tiden men jag tycker inte jag har blivit mycket större alls. Men jag vågar inte banta heller nu när jag är gravid, jag är rädd att skada barnet. Men jag längtar så efter att han ska kolla på mig som han brukade och ta på mnig som han brukade jag är rädd att förlora honom pga barnet om det änns är det eller om det är mig det är fel på. Kanske är han trött på att jag gråter och äter, kanske gör jag inte tillräkligt för honom.
Men oj vad jag gnäller ursäkta för det nu ska jag sluta men jag hoppas det går bra för alla andra lyckliga mammor :)
Igår var jag på arbets intervju och det gick super så idag kommer jag jobba min första dag:) Det är inte heltid men det är något och all inkomst hjälper nu när vi har på de valp och bebis på väg, ville bara dela med mig efter som att det känns så skönt att äntligen ha fått ett jobb och något att göra. Jag kommer jobba som personlig assistent åt en supersöt liten kille och jag tror vi kommer trivas ihop.
Nu till bebis jag är i vecka 12+4 nu och det känns helt otroligt att jg ska bli mamma och jag tror inte att jag har riktigt förstått att det faktiskt ska hända än men det ska bli super super kul att få en liten till familjen. Men samtidigt lite jobbigt efter som att det är lite skakigt i förhållandet mellanmig och min sambo just nu. Inte så att jag tror att vi kommer göra sut men det är som att vi inte har någon tid ellr plats för varandra längre, vi ger som ingen tid till varandra längre och ingen kärlek. Jag är en otroligt romantisk människa som gillar att mysa och rå om den jag älskar ja ni vet allt som har med kärlek att göra, min sambo och jag brukade mysa mycket när vi träffades men sen vi flyttade till umeå har det blivit mindre hela tiden och jag vet inteom det är mitt fel efter som att jag är gravid kanske han inte tycker jag är atraktiv längre.
När vi fick reda på att jag var gravid och jag ville behålla det så fick han först panik och var väldigt hård i sina ord gällande vad han tyckte om barnet men han bestämde sig till slut för att han inte ville förlora mig så han är berädd att göra detta med mig men det kan ha varit där det börjde. Vi myser inte lika mycket och vi pratar inte lika mycket med varandra längre och jag har en kännsla av att han inte tycker jag är atraktiv längre. Jag vet inte om jag blivit tjock av allt ätande efter som att jag är hungrig hela tiden men jag tycker inte jag har blivit mycket större alls. Men jag vågar inte banta heller nu när jag är gravid, jag är rädd att skada barnet. Men jag längtar så efter att han ska kolla på mig som han brukade och ta på mnig som han brukade jag är rädd att förlora honom pga barnet om det änns är det eller om det är mig det är fel på. Kanske är han trött på att jag gråter och äter, kanske gör jag inte tillräkligt för honom.
Men oj vad jag gnäller ursäkta för det nu ska jag sluta men jag hoppas det går bra för alla andra lyckliga mammor :)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.