Ångest

Jag vet att jag borde vara glad och lycklig över graviditeten, och visst det är jag, överlycklig.
Men samtidigt... känner mig hemsk, och otacksam. Innan graviditeten var jag SÅ snygg!!! Smal, vältränad, MAGRUTOR!! Allt är borta.
När jag försöker förklara för min sambo hur dåligt jag mår över min kropp, över att se fet ut, så förstår han inte utan skrattar lite åt mig (på ett kärleksfullt sätt) och säger att jag ska inte gnälla nu, jag ville ju skaffa barn. Jojo visst... Och när han säger så då får jag ännu mera ångest men då istället pga skuld.... Alla jag pratat med om detta hur dåligt jag mår över min "nya" tjockis kropp säger att jag inte ska tänka på det, att det fixar du sen efter, eller liknande, men det är jätte svårt! Drar mig för att gå och träna jag som alltid tränat, för att jag inte vill vara hon som alla tittar på och tänker kolla vilken tjockis som kommer där! Det känns som jag är helt ensam över att känna så här! Ångest över att bli tjock, ångest över skuldkänslorna jag får över mitt gnäll att bli tjock. Jag borde vara glad och tacksam att jag har en bebis som växer i mig.