amandabarnmorska..

igår va jag & pratade med en amandabarnmorska om min förlossning. skulle egentligen fått prata med dom på bb men då hade dom inte haft tid. det kändes bra att prata om förlossningen, men ärligt så hade jag mer behov av det på bb, då hade jag kanske mått bättre när jag kom hem & inte gått in i en liten depression.. NU mår jag bättre, har fortfarande panikattacker om nätterna ibland, men tror dom också börjar försvinna. fick en till tid inbokad för att gå igenom förlossningsjournalen & lägga upp en förlossningsplan om nästa graviditet, hon lovade även att dom skulle skriva in i förlossningsplanen att OM jag kommer i samma latensfas som jag fick denna gången, (hade en latenfas som varade över 4 dygn!) så ska dom sätta igång mig! hon trodde dock inte det skulle behövas då så lång latensfas är väldigt ovanligt, men skönt att få ett lovord att jag inte ska behöva gå igenom samma igen. så igår blev det lite tårar igen när man skulle riva upp det som hände, men märker att jag bearbetat det väldigt bra själv, & det går lättare när man ser på thilo & han ler tillbaka. :) det som fortfarande är jobbigt är det att "allt som hände mig är väldigt ovanligt", med lång latensfas, bedövning som inte tar, akut kejsarsnitt osv.. man känner sig lite "dålig" när alla vänner & så som jag känner har haft förlossningar som gått normalt. som mest påmind om det blir jag när jag ser mitt ärr på magen, hade inte ens en tanke på att kejsarsnitt kunde bli tvunget på mig, men för varje dag som går accepterar jag det mer. & förhoppningsvis kan jag föda normalt nästa gång :) berättade även att jag inte kände som att dom tog min smärta så seriöst inne på förlossningen för jag va förstfödelska & inte visste hur det skulle kännas, fick då veta att detta va ett vanligt problem & dom jobbade med sin personal om det (?!) & att när bebisen fastnar så som thilo gjorde, han hamnade snett & kom inte igenom bäckenet utan tryckte på bäckenbenet vid varje värk gör mycket ondare än att det går som det ska berättade hon jag pratade med igår, då tycker jag absolut att dom som hade hand om min förlossning (även fast dom inte visste att han låg fel först) kunde komma & be om ursäkt för att sagt när jag skrek & grät att jag inte klarade det mer "men du klarar ju av att gråta, då klarar du av att föda barn" & när jag bara skrek av smärta & inte hade en "rejäl" värk så himlade dom bara med ögonen & tyckte jag skulle samla mig lite.. men jaja, den ena av dom sa under förlossningen att efter man jobbat så länge som hon gjort inom förlossning så blir man lite nonchalant... & de stämmer ju!

just nu ligger jag & thilo i soffan & tjötar lite med varandra, det är så häftigt att se hans utveckling. igår fick vi hans första skratt :) vi ska snart iväg till bvc för läkarbesök :) <3