älsklingen överlever!..

Usch o fy för denna vecka! började i fredags med att ja fick värkar, ringde förlossningen och som man hört: ta 2 alvedon o en varmdusch o lägg dej:P gjorde detta hjälpte en stund sen va de tillbax. höll på så hela dan men ja somnade tillslut o vaknade på lördag o allt kändes bra igen:)skulle egentligen på tjejmidda på lörda kväll men va så trött så ja stanna hemma. rätt som de e börja mannen på piss dåligt o börja spy o ont i magen.. världens maginfluensa trodde vi eftersom han fortsatte spy hela natten. under söndagen blev han allt sämre o ja sa till han att vänder de inte tills ikväll får vi åka in för de känns inge bra. under eftermiddan blev han yr sen sejer han att att han börjar få svårt att andas så ja ska ringa ambulans. fick vänta ca 1h 45min innan den väl kom!... jag tog bilen och åkte in direkt efter. ringde hans föräldrar och dom kom in under tiden dom undersökte han och konstaterade att de var vätskebrist och att han skulle få stanna över natt vilket kändes tryggt för mej + att hans far stannade kvar för hans puls var så hög. 06.30 ringer telen, min far sejer han har blivit sämre så vi måste åka in, förmodligen inre blodförgiftning!.... när vi kommer in ligger han på IVA. får inte träffa han först efter ett par timmar o då kommer läkaren och sejer att hans lever är jättedålig och njurarna nästan utslagna så han ligger med dialys, höger sida av hjärtat vill inte pumpa som de ska och ena klaffen stänger sej inte. dom hade oxa kommit fram till att de inte var blodförgiftning utan förgiftning i leverna orsak är okänd än men det såg ut som stora paracetamol skador. läkaren sa att han var så dålig så han kunde dö inom ett par timmar!... han rekomendera mej att gå och prata med han eftersom vi snart ska ha barn om de va nått ja behövde veta. så ja fick sätta mej oss min älskling och börja fråga ut han om vilket namn han ville ha om de blev en tös/pojk osv. i de läget så snurrar det mycke i huvet och ja såg min älsklings begravning och våran förlossning framför mej... de går verkligen inte beskriva hur man känner i de läget. här ska vi ha barn inom ett par veckor, detta som han längtat efter så otroligt mycke å sen ska han dö precis innan o lämna oss ensamma och aldri få uppleva denna glädjen av vårat till tillsammans som en familj?.. som sagt de går inte beskriva, allt känns så suddigt och som en riktigt sjuk mardröm samtidigt som ja skriver känner ja hur döds ångesten kommer tillbaka och ja blir alldeles tårögd. iallafall så slutar de inte så illa som doktorn sa. hans lever han återhämtat sej lite för var dag så idag fick vi besked om att de inte är livshotande längre!.... levern sjunker sakta i värde, ett snäpp för var dag så han svarar på behandligen!:) han har dock dialys än men njurar går ju att fortsätta rena och han kommer överleva! hjärtat har oxa återhämtat sej rätt så bra så han behöver inte lika mycke andningshjälp längre och idag har han tillome ätit lite!:) Dessa dagar har varit dom värsta man kan tänka sej, en sjuk mardröm! Idag är det 17dagar kvar till bf så nu ska ja försöka slappna av så bebben vill stanna tills älsklingen kan va med:)