Älskade graviditet!

I 1½ år försökte jag och mitt ex bli gravida utan framgång men tur va väl det för vi separerade och jag träffade en ny. Eftersom jag inte blivit gravid på å lång tid tänkte jag att jag inte skulle bli det med min nya heller så jag sa inget om att jag va oskyddad och skaffade p-piller efter några veckor.

Jag väntade på min mens för att kunna börja äta dom men mensen kom aldrig.

Jag började fundera på om jag va gravid men jag hade inga gravsymptom vilket jag alltid haft med mina andra graviditeterna... jag brukar få jätte ömma bröst, hemskt illamående och bli superkänslig men denna gång va de inget. Lite yrsel kanske.

I smyg gick jag å köpte 2 gravtest och fick ett plus... å ett till...

Skrev till min kille som va på jobbet och besättade och frågade om han va arg men han blev bara glad =)

Vi pratade om det och vi båda e eniga om att ifall det blir ett liv så är det av en anledning. Så vi bestämde oss för att satsa på det här.

Nu har han flyttat in med mig i mitt hus och vi är jätte lyckliga.

Det känns så självklart... som det inte ska va på något annat sett.

Jag e så otroligt tacksam över att jag inte blev gravid då, med mitt ex... med en man jag inte va lycklig med ( kan jag se nu)

Å istället blev det nu.. men en som jag har djupare känslor för än jag haft för nån annan. =)

Så nu väntar jag mitt 4e barn och älskar det. Den här graviditeten är så otroligt lugn och behaglig men bra värden och inga andra negativa graviditetssymptom.

Och jag fasineras över att jag har lika mycket funderingar och nyfiket intresse i denna graviditet som mina andra... jag vänjer mig aldrig med det här ;) Sitter lika mycket på gravidsidor å googlar "hur tidigt känner man fosterröselser" som tidigare =)