Alltså......

Hej!

Idag är det ingen bra dag, som vanligt ska jag bara gnälla här!

Skäms över att varje dag ( nästan ialf) bara gnälla kring allt, borde man inte vara mera "jippi" över allt just nu?! Tkr det jag......

Men som sagt...idag är det kärlek på menyn, eller ja vad man nu ska kalla det i mitt fall :(

Min sambo & jag, har liksom fallit av pinnen, kärlekslivet har tagit semester & våra mysstunder blir allt färre för varje dag som går, trist nog!

Jag har dock retat gallfeber på honom genom att alltid påpeka att jag känner mig oälskad, inget roligt & speciellt inte nu när jag bär hans andra barn!!

Igår fick jag honom att öppna sig, första gången på EVIGHETER, men ändrade mig ganska snart......varför skulle jag börja dra upp känslor & problemen för?!

Jag sa att jag inte ens ville åka hem efter jobbet igår, kände mig bara matt & olycklig bara jag kom hem på gårdsplanen, ville inte bara.....sa att jag måste reda ut det här, eller vi, att vi aldrig rör varandra, att vi bara tjafsar & är sura, vi MÅSTE göra nått åt det, annars kommer vi gå under!

Inte direkt bra tillfälle att gå under nu med en bebbe i magen & allt ju :S

Frågade då än en gång, & bad om ett ärligt svar, om han älskade mig verkligen?

För oftast känns det som om han bara pussar el kramar på mig för att jag ber eller vill det......magkänsla liksom & det gör mig ledsen, besviken & ja, arg över att känna så, känna mig oälskad, har ju pågått ett tag & jag börjar lessna.

Visade sig att han även lessnat på allt, på oss hur vi är mot varandra, att jag är sur jämt, ja att vi inte verkar älska varandra mera......typ.

Då säger han att han älskar mig när han är på jobbet :O

Då kan jag inte vara arg el surig på honom....VAAA?!

Där ångrade jag bittert mitt beslut över att ens fråga denna fråga.....

Räknade inte med ett sådant svar :(

Han älskar mig, men mest när han jobbar, då slipper han mig, typ.

Hemma är det svårt att älska mig för mitt humör osv....

Där, som en spark i magen, fick jag allt över mig, som om allt är mitt fel, att mitt dåliga humör & att jag är olycklig stundvis & känner mig oälskad av HONOM ( därav mitt humör!!) gör mig till boven i vårat förhållande....

Va fan svarar man på det liksom?!

Jag fann inte ord, kunde inte ens gå till försvar, för innerst inne, kanske jag vet att han har rätt.......

Hur som helst frågade jag hur vi ska lösa det här då, hur vi ska göra nu, eftersom jag är felet i förhållandet, men det visste han inte, han visste inte heller vad han vill eller nått....Hur jävla bra känns det nudå?!

Vill jag le & vara glad, komma hem idag & vara överlycklig för att göra honom lycklig & inte vilja lämna mig, den stora hormon kossan som jag är?!

Neee, det vill jag inte!

Jag vill hellre ge upp allt, ska jag må PISS för att han ska må bra?!

Är det så han menar?

Han förstår inte det jag försökt sagt såå många gånger...jag är arg, irriterad & sur över att han inte bryr sig i mig, inte ler mot mig, inte vill vara nära mig, vill pussa mig utan att jag ber honom, att det känns som om jag bara är nått han måste dras med för att vi har ett barn, typ så känns det, som att han inte har en enda känsla kvar för mig.....

HUR FAN SKA JAG KUNNA VARA GLAD & LYCKLIG, när han gör mig så fruktansvärt olycklig genom sitt sätt att vara, vilket han är på grund av MIG!?

Hur ska man lösa en sådan sak....jag försöker, tro mig, men efter snart 1 ½ års tid med att kämpa, har jag insett att jag behöver hjälp med mina egna problem, som humöret, tänkandet & VARFÖR jag är som jag är.....

inte fan blir det bättre av att han slänger all skit över mig.........

tkr inte synd om mig själv, absolut inte!