Allt upp å ner..
Izzaa. · 2010-03-13 · 473 visningar
Jaa, vart ska man börja??
Allt va i princip jätte bra innan vi gjorde våran VUL. Eller inte jätte bra.. Men iallafall så man kunde stå emot hans familj som bara vill att jag ska göra abort.
Nu vet jag inte längre vad jag ska tro.. Känner mig sååå ensam i denna graviditeten så det är inte klokt..
Inte ens min pojkvän vet om han vill bli pappa längre för att hans familj har pratat med honom om att dom inte kommer stötta detta.. Å massa annat.. Vet inte ens hälften som har tuttat i honom. Tycker detta är riiiiktigt jobbigt eftersom jag har märkt viss förändring hos honom.. Märker att han inte är sig själv.. Vi bråkar varje dag.. Är han hos sin familj å jag ringer så är han kort å tyken i tonen..
Å så fort jag kommenterar detta så vänder han allt emot mig.
Jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen..
Känns som om de skulle ta slut mellan oss hur vi en gör.. Gör jag abort så kommer jag inte orka med å leva med honom eftersom detta va soppas planerat å jag har gått igenom en abort innan å har sagt från första början att jag vägrar gå igenom de en gång till. Håller vi ihop så kommer vi krossas av hans familj. Känns som om det bara är jag som är villig å kämpa. :( Ska t.o.m sälja min lägenhet nu för att allt ska gå runt med ekonomi å grejer.. Hade varit lättare om vi hade haft två inkomster. Men ejumed att hans förra arbetsgivare bara lurade honom så fick han bege sig ut å leta på arbetsmarknaden igen.
Vul:en va de häftigaste jag gjort än så länge.. Man såg t.o.m h*n sparka till. :) Längtar till nästa rutinultraljud som är den 4 Maj.
Just nu måste jag sätta fokus på allt detta.. Orkar nästan inte ens fokusera mig på mitt jobb längre.. Plus att jag blivit sjuk nu på samma gång.. Ngt virus.. Kan inte äta ngnting i princip. Kräks bara upp de igen..
Nåja, får la se vart allt leder. Såhär kan man iallafall inte ha de.. :(
Allt va i princip jätte bra innan vi gjorde våran VUL. Eller inte jätte bra.. Men iallafall så man kunde stå emot hans familj som bara vill att jag ska göra abort.
Nu vet jag inte längre vad jag ska tro.. Känner mig sååå ensam i denna graviditeten så det är inte klokt..
Inte ens min pojkvän vet om han vill bli pappa längre för att hans familj har pratat med honom om att dom inte kommer stötta detta.. Å massa annat.. Vet inte ens hälften som har tuttat i honom. Tycker detta är riiiiktigt jobbigt eftersom jag har märkt viss förändring hos honom.. Märker att han inte är sig själv.. Vi bråkar varje dag.. Är han hos sin familj å jag ringer så är han kort å tyken i tonen..
Å så fort jag kommenterar detta så vänder han allt emot mig.
Jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen..
Känns som om de skulle ta slut mellan oss hur vi en gör.. Gör jag abort så kommer jag inte orka med å leva med honom eftersom detta va soppas planerat å jag har gått igenom en abort innan å har sagt från första början att jag vägrar gå igenom de en gång till. Håller vi ihop så kommer vi krossas av hans familj. Känns som om det bara är jag som är villig å kämpa. :( Ska t.o.m sälja min lägenhet nu för att allt ska gå runt med ekonomi å grejer.. Hade varit lättare om vi hade haft två inkomster. Men ejumed att hans förra arbetsgivare bara lurade honom så fick han bege sig ut å leta på arbetsmarknaden igen.
Vul:en va de häftigaste jag gjort än så länge.. Man såg t.o.m h*n sparka till. :) Längtar till nästa rutinultraljud som är den 4 Maj.
Just nu måste jag sätta fokus på allt detta.. Orkar nästan inte ens fokusera mig på mitt jobb längre.. Plus att jag blivit sjuk nu på samma gång.. Ngt virus.. Kan inte äta ngnting i princip. Kräks bara upp de igen..
Nåja, får la se vart allt leder. Såhär kan man iallafall inte ha de.. :(
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.