allt är åt helvete.

Just nu är allt bara åt helvete. Jag vet inte vad det är som händer eller är på väg att hända?

Sambon har börjat jobba borta. Ligger alltså borta hela veckorna så vi syns på helgerna. Och så kommer det vara fram till jul och sen säkert efter att barnet är fött då han har varit pappaledig.

Han har ingen mottagning där han jobbar nu vilket innebär att vi kanske kan höras var 6e timme. Då kan jag få ett litet sms.

Så jag har alltid trott att vi som alltid pratar jämt annars skulle ta igen den tiden på kvällen när han slutat att jobba... Tala om hur dagen har varit och kanske ha ett långt samtal där han frågar hur jag, bebis och hunden mår..

Så fort jag ringer så kan han prata i någon minut sen ska han göra annat och säger att han ringer upp efter det. Men han ringer inte, det slutar med att jag tröttnar och skickar sms när det gått en timme eller så. Samma sak igen om jag ringer. Så har det varit i tre dagar nu.

Idag när jag lessnade ur och sa vad jag tyckte.

Jag fick till svar att han kände sig oartig mot sina arbetskollegor om han höll på med telefonen. Kan tillägga att jag blev både sårad och rasande. Hur fan fungerar man då? Jag är gravid i 5e månaden och du BÖR vilja prata med mig!?

Dom kommer att BO tillsammans i ett hus i över två jävla månader! Dom är med varandra dygnet runt!? Ska inte jag då förtjäna några jävla sms eller samtal på kvällen!? Jag fattar inte!!! OKEJ om vi hade suttit i telefon hela dagarna men nu är det ju fan ingenting!?

Jag kommer inte klara att ha det såhär, jag klarar det bara inte.

Nu skiter jag i att vem som helst kan läsa detta, jag skriver ifrån hjärtat.

Låt mig tillägga att han jobbar med en mycket attraktiv kvinna, betydligt mycket äldre än han men fortfarande jätte fin och bra på alla sätt. Dom bor även i samma hus och när jag ringde helt förtvivlad till honom så hör jag att hon ropar och frågar om hon ska väcka honom dagen därpå!?

Han svarar nej och att han ställer klockan.

Känner mig som världens sämsta flickvän och jag gråter bara jag läser det jag har skrivit. Jag vet inte om jag gör fel som reagerar såhär.. Jag har aldrig varit såhär tidigare.. Jag fattar ingenting... Jag har beslutat att iallafall inte träffa honom i helgen. Jag behöver tid för mig själv, mycket tid! Att tänka ut vad jag vill. Nu ska jag fortsätta gråta och hoppas på att jag somnar snart..