allt annat än \"bara mysigt\"

Att bli förälder har under flera år vart min högsta dröm. Min son blev i torsdags 10 veckor. De här 10 veckorna har varit allt annat än "bara mysigt". Han hör och läser i allas bloggar att alla tycker föräldralivet bara är så underbart och vilka snälla bebisar dom har. Vi har sedan Sebbens födsel haft ständiga krångel med hans mat och humör. Han skriker mycket och krånglar nästan alltid vid matningen. Är det isf bara jag som lyckats få en riktig krångelpelle till bebis? Varför kan aldrig någon erkänna att det faktiskt inte alltid bara är frid och fröjd att vara förälder?

Vår son krånglar inte bara på dagen utan sover väldigt högljutt så min sambo och jag har inte sovit ihop den senaste månaden. Alla säger -njut av bebistiden! Men hur ska man kunna njuta av något som nästan 90% av tiden mest bara krånglar och är onöjd? Jag börjar fundera på vad vi gör för fel med Sebastian eftersom han alltid verkar vara arga på oss. Jag känner mig som en usel förälder! Jag vill min son det bästa och älskar honom högt! Men just nu kan jag inte göra annat än att längta ihjäl mig på tiden då han börjar äta själv ur flaska, då han sover i eget rum och äter pure. Är det bara jag som känner såhär?