allahelgonsrädsla

När har man upplevt tillräckligt många jobbiga episoder i livet för att det ska va nog? Eftersom jag har ganska många närstående är det ju inte helt orimligt att flera av dem kommer gå bort innan mig, för att tänka själviskt :P Idag fick jag veta att en före detta klasskompis förlorat sin dotter samma dag som hon födde henne. Plötslig spädbarnsdöd tydligen och det fanns ingen som helst förklaring. Hon är en jättebra och trevlig människa så varför skulle det hända just henne? Nu när jag vet att det hänt någon i min bekantskapskrets känns det inte lika avlägset längre och jag är livrädd :( jag är inte redo att bli änglaförälder än! Men just nu har jag i alla fall mitt lilla pyre i magen som förmodligen vet vad jag tänker och tycks säga till mig "hallå, sluta grubbla morsan jag lever ju faktiskt!". och det är ju för väl att jag i alla fall har h*n nu när jag har så många andra att tänka på <3