Akut snitt!
Trollungen · 2009-10-19 · 436 visningar
Oj!! Det är väl så man kan sammanfatta det hela.
Tre veckor tidigt kom han med värsta kaoset. Det började med att vattnet gick mitt i natten, sen hände inget......vi fick en tid på morgonen o åkte in för att kolla att allt va bra. De va de. Hans hjärtljud va bra o fostervattnet va klart. Så vi fick åka hem igen med en ny tid morgonen efter i fall det inte startat igång innan....villket det inte gjorde.
Så morgonen efter åkte vi in. De kollade hans hjärtljud o mina sammandragningar o sen kollade de hur mycket jag hade öppnat mig....typ inget. Så det bestämmdes att jag skulle sättas igång. Jag fick en liten pilla (att ett sånt litet pilla kan göra så fruktansvärt ont att sätta in!!!). Sen fick ja veta att jag skulle va sängliggande i 1 timme o att de skulle göra en ny koll om 6 timmar (!). 30 min gick o inget hände....plöttsligt fick ja jätte ont i magen o på monitorn kunde ja se bebisens hjärtljud sjunka.(De va nere i 50) Mer han jag inte reagera innan det strömmade in folk i en faslig fart som började vända o vrida på mig.
Det sattes nålar, kollades me ultraljud, vändes - puttades på magen, de försökte peta bebisen på huvet o kollade samtidigt om jag öppnat mig mer. Jag kommer inte ihåg hälften utan fått de berättat för mig i efterhand. Allt detta tog på sin höjd 1,5min. Sen skrek läkaren "Bebisen måste ut, o de nu!" De ryckte alla sladdar o sprang me sängen in till operation. Där stod det massa annat folk redo för snitt. Allt jag kunde tänka va "Söv mig, jag orkar inte mer". Det tog 1 min från de att de ryckte sladdarna på förlossningen tills de att jag låg nersövd på operation o ytterlligare 40 sek innan bebben va ute. De är fantastiska!!
Men det är en upplevelse som jag verkligen inte önskar någon, det är det värsta jag någonsin varit med om. Även om allt gick fort han jag tänka tusen tankar om vad som skulle kunna hända bebisen. Men ut kom en stark gosse, lite liten men han växer mer o mer för var dag.
Vi älskar dig Noel!!
Tre veckor tidigt kom han med värsta kaoset. Det började med att vattnet gick mitt i natten, sen hände inget......vi fick en tid på morgonen o åkte in för att kolla att allt va bra. De va de. Hans hjärtljud va bra o fostervattnet va klart. Så vi fick åka hem igen med en ny tid morgonen efter i fall det inte startat igång innan....villket det inte gjorde.
Så morgonen efter åkte vi in. De kollade hans hjärtljud o mina sammandragningar o sen kollade de hur mycket jag hade öppnat mig....typ inget. Så det bestämmdes att jag skulle sättas igång. Jag fick en liten pilla (att ett sånt litet pilla kan göra så fruktansvärt ont att sätta in!!!). Sen fick ja veta att jag skulle va sängliggande i 1 timme o att de skulle göra en ny koll om 6 timmar (!). 30 min gick o inget hände....plöttsligt fick ja jätte ont i magen o på monitorn kunde ja se bebisens hjärtljud sjunka.(De va nere i 50) Mer han jag inte reagera innan det strömmade in folk i en faslig fart som började vända o vrida på mig.
Det sattes nålar, kollades me ultraljud, vändes - puttades på magen, de försökte peta bebisen på huvet o kollade samtidigt om jag öppnat mig mer. Jag kommer inte ihåg hälften utan fått de berättat för mig i efterhand. Allt detta tog på sin höjd 1,5min. Sen skrek läkaren "Bebisen måste ut, o de nu!" De ryckte alla sladdar o sprang me sängen in till operation. Där stod det massa annat folk redo för snitt. Allt jag kunde tänka va "Söv mig, jag orkar inte mer". Det tog 1 min från de att de ryckte sladdarna på förlossningen tills de att jag låg nersövd på operation o ytterlligare 40 sek innan bebben va ute. De är fantastiska!!
Men det är en upplevelse som jag verkligen inte önskar någon, det är det värsta jag någonsin varit med om. Även om allt gick fort han jag tänka tusen tankar om vad som skulle kunna hända bebisen. Men ut kom en stark gosse, lite liten men han växer mer o mer för var dag.
Vi älskar dig Noel!!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.